Super Snabba Silver Sara!!

Ha! ridsporten gjorde det! Tog första medaljen för Sverige i OS!! Det är fantastiskt roligt och det är lite som att säga "vad vad det vi sa?" och det är ju alltid kul att kunna säga, tycker jag i alla fall. Ridsporten ÄR en sport att räkna med i Sverige. Vi har bra ekipage vi är värda medaljer både hästar och ryttare tillsammans! I kväll är det inte Zlatan det pratas om i kväll är det Sara det pratas om på alla sportredaktioner Grattis Sara och grattis rid Sverige!!

Ridsport

Hade ingen lust att skriva i går pga olika anledningar så då struntade jag i det. Ska nu lösa tre nummer ridsport på raken. Kanske får jag lite inspiration så jag kan skriva ett spirituellt inlägg här! Vi får se.

Är på mini semester med Mathea i Göteborg. I morgon blir det åka av på Liseberg!! Alltså inget stall eller någon häst på två dagar. Bästa J tar hand om Knatten så hon får kanske också åka lite karusell hon med, man vet aldrig med Knatten ju!

Sitter nu hos min väninna och hinner med lite bloggande när hon lagar mat, givetvis är jag sällskap i köket som den goda gäst jag är. Hjälpa till tänker jag inte göra för jag har ju faktiskt semester och är gäst.

Googlade runt lite och hittade den här sidan, kan vara kul att kolla på om man letar häst och vill veta vad som är bra stammar eller inte.

http://www.top100stallions.com/

Själv är jag inte så jätte haj på det här med härstamning, men försöker ha lite koll i allfall. Inte jättelönt eftersom jag har ett minne som en guldfisk och glömmer vad jag läst så fort jag har läst det.
Lite fastnar väl för jag har i alla fall koll på att ett C i början på fadersnamnet det är bra det och att alla hästar i stort sätt är släkt på nåt vis. Inavel hade man sagt om det gällt människor men nu heter det ju så fint linjeavel i stället! Med andra ord så borde de flesta hästar faktiskt sitta och spela banjo i ett träsk någonstans med två hovar på varje ben. Men i hästarnas värld verkar det ju ganska lyckat och de som håller på med avel vet förmodligen vad de sysslar med.

Har nu börjat fundera lite smått framåt och har lite funderingar på vad jag ska ha för mål inför hösten när Knatten är helt igång igen, vilket jag får förutsätta. Känns lite jingsigt att tänka framåt med hästar eftersom de ibland har sån himla otur när de rör på sig vilket kan kullkasta den bästa planering. Men man ska ju tänka positivt så då gör jag det.

Mitt mål inför vårens tävlingsäsong var att rida 1.30 vilket jag faktiskt hann göra också. Vi har fyra starter, två felfria och två med 4 fel vilket jag är väldigt nöjd med. Hade tänkt fortsätta att rida 1.30 under året för att få rutin och flyt. Nu får vi se var vi hamnar, ska vänta med planering fram tills jag börjar hoppa igen för att se hur det känns. Återkommer med planering, målbilder, mental träning, focusering, visualisering och allt annat som gör en till den bästa av de bästa.

Klättring

Fast Knatten bor mitt i stan så finns det förvånansvärt mycket ställen att rida ut på! I dag blev det klättring på Sankt Hans backar! Jobbigt sa Knatten! En sak är säkert i alla fall, Knatten är INTE ämnad för fältävlan. Han var mycket skeptisk till de parkbänkar vi stötte på och tänkte minsann inte gå i närheten av dom. Men som vanligt vann jag, haha! Nu godnatt!

Tjena mittbena

Vad hände med manen?

Lite fler bilder på Knatten och mig

Bilder tagna av M inte proffsfotograf men väl proffssmurf!!

Jisses vad varmt det blev!!

Som vanligt så blir man helt överaskad av hur varmt det kan bli här i Sverige när det väl händer. Jag är nu en av dom här som inte har något emot det väder vi hade innan, speciellt inte i ridsammanhang. I badsammanhang är det däremot inte så bra som det var innan, så därför är jag nu glad för allas skull som gillar att bada och sola, ska alltså inte klaga fast det kliar i tungan att göra just det!

Nu har jag börjat sätta igång Knatten lite mer så nu blir det nog mer skrivande om min ridning framöver. I går invigde vi det nya underlaget i ridhuset där vi numera kan skryta med att vi har fibersand. Det är så ljust och fint och tussigt där inne nu. Det har inte satt sig ännu så det var inte någon revoloutionerande känsla direkt. Kan ju förstås även bero på att Knatten inte heller ger någon revoloutinerande känsla att rida efter vilan heller. När Knatten är oriden är han slingrig, inte framme för skänkeln (läs skänkeldöd), mjuk och stel på samma gång och så tappar han sina bakben precis överallt. Nu hade han även lagt till tung i handen, vilket i och för sig är bra då han annars lätt vill knäppa av, men ger inte en så bra känsla i mina armar. Tänker dock inte klaga på detta heller då han ju är ohalt vilket man får vara tacksam för. Han kommer ju att bli fin igen med lite mer ridning.

Jag kan ju passa på att beskriva Knatten när jag nu kommer att skriva mer om honom. Knatten är då en valack f 2006 efter Camaro M- Prestige VDL. Han är ca 168 hög med världens längsta hals vilket gör att alla tycker att han ser större ut än vad han är. Han är lång hela han faktiskt och det är mycket häst att rida ihop. Dock är han rätt lätt i typen, inte allt för grov och han knäpper hellre av i nacken än blir tung i handen. Man har ofta en väldigt bra känsla när man rider honom fast han inte går som han ska, vilket kan vara ganska klurigt. Det är svårt att förklara, för när Knatten knäpper av har man nämligen ändå stöd i handen!! Fast han har näsan någonstans vid knäna. När jag rider fram inför hoppning brukar jag få tänka ridskolehäst känsla för att få den rätta positionen för hans huvud till hoppning. Det är ju svårt att se hinderna om man har näsan mellan knäna.

Rent humörmässigt är nog den bästa förklaringen, godhjärtat russ med inslag av pissmärrighet och mycket känslig dressyrfjanthäst. Knatten är inte ovillig till att arbeta men han vill gärna poängtera att även jag måste anstränga mig. Han tjurnar till snabbt och då protesterar han men det går lika fort över. Han kan resa sig, han kan ta bettet och bara dra iväg, kasta sig tvärt åt något håll, vägra gå förbi saker! När han var bebis reste han sig mot en när man longerade och stod och viftade med benen i ansiktet på en, det slutade han med då han fick ganska skarpa tillsägelser om detta beteende. Då kom han i stället på att han ju hade ett benpar till man kan använda sig av, vilket han gjorde, så då hade man ett par bakhovar i ansiktet i stället. Vilket givetvis inte heller tilläts av mig. När vi gått igenom detta gick det sen ganska bra att longera. Fast ibland kan han faktiskt fortfarande slå mot en när han longeras, så det gäller att hålla honom på behörigt avstånd.

Han har alltså en hel del humör och han är oftast mycket tydlig. Jag anser ju att hästar skall vara väluppfostrade och lyda ens minsta vink, alla mina tidigare hästar har varit det. I Knattens fall får man vara nöjd med godenough heltenkelt, annars hade man inte gjort annat än att tillrättavisa honom stup i kvarten, vilket är mycket jobbigt. Det vanligaste förkommande uttrycket på vår anläggning är "Ah men Knatten" med ett lätt uppgivet tonfall. Sen är han den goaste och gosigaste också, han är nyfiken och vill gärna vara nära, nära en. Lite väl närgången kan man dock ibland tycka. Det tog nog ett år att ge honom en hum om vad "min space och din space" innebär, vilket han än i dag har lite svårt att förstå. Han vill helst alltid vara för nära, vilket han inte får om det inte är gos som gäller. Numera går det att leda honom utan att han sitter på axeln men du måste hela tiden påminna honom om vad som gäller och får han så går han på dig. En horsemanship männsiska hade säkert haft tusen åsikter om detta, varsågoda! Dock är han välhanterad då det gäller, man kan åka på tävling och träning med honom själv. Han lastar sig själv, han står still i släpet, han står still när hovslagaren är där (krävde en del jobb, som jag kan berätta om en gång) och han kan undersökas av veterinär, godenough heltenkelt.

Ridmässigt och hoppmässigt återkommer jag om hans status framöver. Annars så har ni nu fått en uppfattning om Knattens personlighet och uppenbarelse. Bilden kommer nog att klarna framöver.

Knatten 1.30 i Trolleholm innan skadan!