Nu har jag börjat sätta igång Knatten lite mer så nu blir det nog mer skrivande om min ridning framöver. I går invigde vi det nya underlaget i ridhuset där vi numera kan skryta med att vi har fibersand. Det är så ljust och fint och tussigt där inne nu. Det har inte satt sig ännu så det var inte någon revoloutionerande känsla direkt. Kan ju förstås även bero på att Knatten inte heller ger någon revoloutinerande känsla att rida efter vilan heller. När Knatten är oriden är han slingrig, inte framme för skänkeln (läs skänkeldöd), mjuk och stel på samma gång och så tappar han sina bakben precis överallt. Nu hade han även lagt till tung i handen, vilket i och för sig är bra då han annars lätt vill knäppa av, men ger inte en så bra känsla i mina armar. Tänker dock inte klaga på detta heller då han ju är ohalt vilket man får vara tacksam för. Han kommer ju att bli fin igen med lite mer ridning.
Jag kan ju passa på att beskriva Knatten när jag nu kommer att skriva mer om honom. Knatten är då en valack f 2006 efter Camaro M- Prestige VDL. Han är ca 168 hög med världens längsta hals vilket gör att alla tycker att han ser större ut än vad han är. Han är lång hela han faktiskt och det är mycket häst att rida ihop. Dock är han rätt lätt i typen, inte allt för grov och han knäpper hellre av i nacken än blir tung i handen. Man har ofta en väldigt bra känsla när man rider honom fast han inte går som han ska, vilket kan vara ganska klurigt. Det är svårt att förklara, för när Knatten knäpper av har man nämligen ändå stöd i handen!! Fast han har näsan någonstans vid knäna. När jag rider fram inför hoppning brukar jag få tänka ridskolehäst känsla för att få den rätta positionen för hans huvud till hoppning. Det är ju svårt att se hinderna om man har näsan mellan knäna.
Rent humörmässigt är nog den bästa förklaringen, godhjärtat russ med inslag av pissmärrighet och mycket känslig dressyrfjanthäst. Knatten är inte ovillig till att arbeta men han vill gärna poängtera att även jag måste anstränga mig. Han tjurnar till snabbt och då protesterar han men det går lika fort över. Han kan resa sig, han kan ta bettet och bara dra iväg, kasta sig tvärt åt något håll, vägra gå förbi saker! När han var bebis reste han sig mot en när man longerade och stod och viftade med benen i ansiktet på en, det slutade han med då han fick ganska skarpa tillsägelser om detta beteende. Då kom han i stället på att han ju hade ett benpar till man kan använda sig av, vilket han gjorde, så då hade man ett par bakhovar i ansiktet i stället. Vilket givetvis inte heller tilläts av mig. När vi gått igenom detta gick det sen ganska bra att longera. Fast ibland kan han faktiskt fortfarande slå mot en när han longeras, så det gäller att hålla honom på behörigt avstånd.
Han har alltså en hel del humör och han är oftast mycket tydlig. Jag anser ju att hästar skall vara väluppfostrade och lyda ens minsta vink, alla mina tidigare hästar har varit det. I Knattens fall får man vara nöjd med godenough heltenkelt, annars hade man inte gjort annat än att tillrättavisa honom stup i kvarten, vilket är mycket jobbigt. Det vanligaste förkommande uttrycket på vår anläggning är "Ah men Knatten" med ett lätt uppgivet tonfall. Sen är han den goaste och gosigaste också, han är nyfiken och vill gärna vara nära, nära en. Lite väl närgången kan man dock ibland tycka. Det tog nog ett år att ge honom en hum om vad "min space och din space" innebär, vilket han än i dag har lite svårt att förstå. Han vill helst alltid vara för nära, vilket han inte får om det inte är gos som gäller. Numera går det att leda honom utan att han sitter på axeln men du måste hela tiden påminna honom om vad som gäller och får han så går han på dig. En horsemanship männsiska hade säkert haft tusen åsikter om detta, varsågoda! Dock är han välhanterad då det gäller, man kan åka på tävling och träning med honom själv. Han lastar sig själv, han står still i släpet, han står still när hovslagaren är där (krävde en del jobb, som jag kan berätta om en gång) och han kan undersökas av veterinär, godenough heltenkelt.
Ridmässigt och hoppmässigt återkommer jag om hans status framöver. Annars så har ni nu fått en uppfattning om Knattens personlighet och uppenbarelse. Bilden kommer nog att klarna framöver.
Knatten 1.30 i Trolleholm innan skadan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar