Depp eller pepp

Jag saknar att blogga men har inget roligt att blogga om. Det var inte så längesedan jag skrev att bloggen skulle ta en paus och jag trodde inte att jag skulle känna något behov av att skriva, men det verkar ändå som att jag har det. Jag "tänker" blogg det vill säga att när en tanke eller fundering dyker upp i min lilla hjärna så undrar jag hur jag skulle kunna formulera den i bloggen. Jag har bloggat, inte riktigt, men nästan dagligen i lite drygt två år nu så det är kanske inte så konstigt att det känns tomt. Det är skönt att formulera sina tankar i skrift och det känns faktiskt mer meningsfullt att göra det i bloggform än att bara skriva ner dom i en dagbok för sig själv. Här får man ju feedback och man måste tänka efter lite innan man publicerar det. Det i sig är nog rätt så terapeutiskt, så därför känns det tomt att inte skriva.

Ni undrar kanske varför jag tänkte paus? Det är ganska enkelt faktiskt. Sista tiden har jag ju faktiskt mest gnällt här på bloggen. Så mycket att jag blev förbaskat trött på allt gnällande. Jag bestämde mig då för att ta mig i kragen och sluta med det och jobba utifrån det som var och göra det bästa av den situationen. Det gick ganska bra fram tills för ett par dagar sedan då jag fick en riktig jävla käftsmäll. Jag tänker inte gå närmre in på vad som felas Knatten men han är nu åter konvalescent. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om nu när jag inte kan skriva om varken träning eller tävling. Det är liksom helt jävla dött på ridfronten och då är det lite svårt att skriva i en hästblogg. Men jag saknar som sagt bloggen så det kanske dyker upp ett och annat inlägg här ändå framöver.