Slutat blogga? Nej!

Nej jag har inte slutat blogga jag har bara inte haft något att skriva om. Fram till i går har det varit en rad med hästlösa dagar. I gengäld så har jag nu två hästar i resten av veckan! Liten ska trimmas och stor ska tävlas. I går hoppade jag Stor för hela tre tränare på en gång, varför göra något lagom!! Träningen för Jacob hade ett litet uppehåll denna veckan då han är i väg eller något? Jag bestämde därför med A att han skulle hjälpa mig att hoppa Metallic innan lördag då vi ska tävla. När jag gjorde i ordning Metallic dök Vilda Hilda och Hästhandlaren från Holland upp på besök i stallet och dom stannade kvar när jag skulle hoppa. Sedan hakade även Matte Metallic på gruppen ute på hoppbanan. Fullt fokus på Titti och Metallic alltså! Om jag kände mig stressad inte då!!

Råden haglade och jag försökte att rida så snyggt och tjusigt jag bara kunde;)! Jag klarade av att hålla focus i hela tjugo minuter och passet avslutades med en rätt go känsla inför helgens tävling! Hästhandlaren från Holland har nog en del att säga om svensk ridning efter detta besök och jag ber därför å alla svenskars vägnar om ursäkt för min representation. Men jag gjorde så gott jag kunde. Jag måste verkligen ta tag i min mentala träning igen för min koncentrationsförmåga är sämre än någonsin! Jag har laddat ner ett träningsspel för hjärnan till paddan som ska förbättra koncentrationen och den mentala förmågan! Det får jag nog se till att börja spela! Jag ska även plocka fram mina häften jag fick av Andy och verkligen bli seriös med den mentala biten igen för så här kan det inte fortsätta. GRÅ, GRÅ, GRÅ!!

Nu tänker jag ändå urskulda mig när det gäller det här med att jag inte använt min gråa sida på ett tag! Livet i sig har varit alltför grått och då har jag behövt vara lite mer röd och blå för att lätta på trycket. Om ni inte förstår vad jag menar kan ni läsa här och här. Nu får det vara nog flamsat!!

Lite mindre så här!!

Lång tid mellan inläggen!!

Jag är ganska usel på att blogga nuförtiden! Men jag har inte varit superinspirerad då min ridning inte är så koncentrerad för tillfället. Tävlandet går på halvfart och jag tycker att jag stagnerat rätt så mycket. Visserligen har Metallic gjort framsteg i hoppningen och har utveckalts väldigt positivt men tyvärr känner jag inte detsamma med min egen ridning. Jag rider helt enkelt för lite för att utveckals så mycket som jag skulle önska. Vissa saker behöver man ju bara sitta och nöta på för att få in känslan och det är just detta moment som jag känner att jag fattas.

Jag rider numera ca tre- fem dagar i veckan lite beroende på "mina ägares" önskemål. Men dom veckor jag rider som minst så hoppar jag Metallic en dag och rider Gundela två dagar. Dom veckor det är tävling så rider jag Metallic dagen då vi hopptränar och så dagen jag tävlar. Sedan blir det lite extra tider här och var då jag rider extra på någon av hästarna. men det är ändå inte samma sak som att ha en egen häst då man lägger upp hela veckans arbete själv och kan punktträna på just det man behöver lägga fokus på för tillfället. Jaja det är som det är.

I går var jag och tittade på en treåring som var rätt så fin och som jag gillade. Tyvärr gillade jag inte priset och säljaren gillade inte det pris jag gillade så det bidde ingen häst. Så kan det vara. Säljaren tyckte nog jag var rätt så skamlös i mitt prisförslag men jag tyckte faktiskt inte att den var så fin att jag ens  ville gå i närheten av utgångspriset. För någon annan är den kanske det men inte för mig. Så jag letar vidare för att se om jag kan hitta min nya kärlek där ute. Knattens skugga vilar tung kan jag säga för han var så speciell för mig.

Liten vårig bild på mig och Metallic

Ordning skall det vara!

Nog har man varit en hösilage Gestapo genom åren;)! Tack och lov har jag inget eget hösilagesystem längre, vilket är ganska skönt! Det är så jobbigt att få dom här utbrotten, jag brukar vara helt utmattad efteråt faktiskt;)!

Gundela på tur

I går red jag Pyret och vi gav oss iväg på en liten tur runt Ideon som uppvärmning, vilket gick över alla förväntan. Förra veckan tog vi en kort skrittur på Fäladen vilket var ganska intressant då Gundela var överallt och ingenstans. Hon stannade, backade, stod på bakbenen och var allmänt irriterande att ha med att göra. Huvudet hade hon konsekvent uppe i luften och såg nog ut som en hjort på som kommit vilse i stan. Tydligen är hon inte van vid att ridas ut på egen hand utan sällskap av någon annan häst, vilket jag glatt informerade mig om i efterhand. Hur som helst, i min värd måste man kunna rida ut på egen hand så därför inledde jag även gårdagens pass med en utskritt fast den här gången på ett mindre folkrikt område. Gundela, barnvagnar och cyklister bör hållas isär vilket jag blev varse förra skrittrundan.

Som sagt denna gången skötte hon sig väldigt bra. Huvudet hade hon visserligen rakt upp halva turen och där var vissa stunder där hon nog tänkt plantera sig i marken, men hon kom kvickt på andra tankar och gick snällt fram när jag bad henne, något spänd, men ändå framåt. Mycket mer än så kan man ju inte begära. Hon stannade faktiskt inte en enda gång och tjurade under passet. Efter skritturen travade och galopperade vi på stora hoppbanan. Jag jobbade med att öka och minska volter i både trav och galopp. Galoppen var rätt fin på slutet. Jag tror att jag börjat hitta knapparna på lilla damen?? Sedan avslutade vi med att galoppera över alla tittihinder på väldigt låg höjd vilket hon gjorde utan att stanna en enda gång. Vi hoppade till och med vattenmattan utan större protester. I kväll ska Lilla My hoppa henne och jag hoppas att det lilla odjuret skärper sig!

Det går bättre och bättre

I går var Metallic och jag iväg på vår andra tävling tillsammans och vår andra 1.10. Vi var nolla i bägge faserna och hamnade två utanför placering. Det där med att svänga snabbt är inte riktigt vår grej men jag var väldigt nöjd ändå! Nöjdast av alla var nog Metallic själv som gick och såg mallig ut när hans skrittades av sin ägare efteråt. Vi startade bara en klass eftersom 1.10 var det lägsta för dagen. Det var nog bra det för framhoppningen var tung och banan lång så det räckte nog för honom för dagen. Tyvärr blev det ingen film på gårdagens tävling.

Det händer nog rätt mycket i både Metallics kropp och knopp för tillfället. En polett har nog trillat ner när det gäller hoppningen för han är inte alls lika benägen att riva längre och han har faktiskt blivit väldigt rädd om sig. Nu har han kommit på att om någon ska rädda situationen när piloten klantar till det så är det han själv. De flesta sprången på banan var jag nog till hjälp men där var ett och annat hinder där Metallics akrobatiska förmåga räddade oss från att fullständig demolering. Han har även börjat använda sin kropp när han hoppar och använder nu mer teknik än att bara hoppa på fart genom hindren. I dressyren ser han också väldigt fin ut vilket jag såg när jag kollade på när S tränade honom i helgen. Som sagt det har hänt en del dom här månaderna. Jag tycker bara mer och mer om honom och jag är så glad att jag får chansen att vara med på resan. Nu tävlar Metallic och jag inte förrän om tre veckor i Trolleholm.

Nästa helg ska Metallic sprattla dressyr på Student-SM, så nu går han SM också;)! Själv åker jag med Pyret och Lilla My på någon Pay & Jump i skobygden. Får se hur det går, Gundela har ju ett humör för sig själv och gör lite som hon själv bestämmer mellan varven. Den hästen kan verkligen plantera hovarna i jorden när hon sätter den sidan till och då är hon svår att rubba på. Men Lilla My och jag jobbar på det och My har blivit ganska duktig på att parera det lilla odjuret, så än är inte sista ordet sagt.

Gundela, märren med humör!