Lite fix och ett möte som nu blir av!

I går fick Knatten "vila" eftersom han skulle fixa tänderna och vaccineras! Tänkte att det var lika bra att passa på nu när han ändå bara skrittas. Så nu är han fix och färdig inför nästa år! För en gångs skull var jag ute i god  tid med vaccinationen. Varje år är det annars likadant, när det börjar bli dags så har jag det i bakhuvudet och vet på ett ungefär när det ska ske. När jag sedan väl kollar upp det ordentligt i passet visar det sig oftast att det skall ske dagen efter, typ. Vilket innebär lätt panik och telefonterror av min vaccinationsveterinär. Som tur är så brukar hon kunna komma förbi så att det blir inom ramen för tiden, men det är alltid på håret. Man lär av sina misstag, not!! Men nu har vi synkat med M så då kan ju hon hålla reda på tiden i stället:)!

I eftermiddag ska jag på ett spännande möte, jag har nämnt det här innan men jag tänker hålla på vad det är för möte tills jag varit där! Men jag hoppas att det ska ge mig en knuff framåt mot mina mål i framtiden. Jag berättar mer senare!

Ja det var allt för den här gången, vi ses senare!!

Uteskritt

I går tog vi oss ut från anläggningen och skrittade en halvtimme på cykelvägarna på Fäladen. Jag har köpt reflexer och väldans bra små cyklelampor på Jula som man kan sätta på stigbyglarna. Jag tänkte köpa några stycken till och sätta lite här och var på utrustningen nu när det ska skrittas i parti och minut!

Här var det ljus!

Knatten skötte sig utmärkt och han verkade glad och nöjd, vilket även jag var,  över att komma ut lite och se något annat än ridhusen och grusvägen runt anläggningen. På hemvägen blev hand dock lite kort i ryggen och det kändes som om han eventuellt skulle kunna bli lite explosiv. Men det tycker jag bara är positivt, än så länge i alla fall, för det finns inget värre än att sitta på en slö och uttråkad häst enligt mig. Lite vakenhet och kvickhet ser jag gärna eftersomjag ser det som ett tecken på friskhet;)!

Efter ridturen släppte jag ut honom med Musseman i stora hagen där han nu får gå igen. Knatten tyckte att det var toppen med sällskapet. Denna mening delades nog inte av Musseman som nog ansåg att han hade det bra som det var innan, utan den otroligt störiga individen som kom in och verkade vilja umgås!! Men efter lite gnabbandes så gick det fint och det hoppas jag att det fortsätter att göra eftersom jag gärna vill att Knatten skall kunna gå ihop med en annan häst!

Jag hann även med ett litet privatstallmöte där på kvällkvisten. Vi fick information om eventuella förändrigar vilket det blev lite diskussioner kring. För min del hoppas jag att styrelsen kommer att godkänna dessa förändringar och att de kommer att genomföras, men det får tiden utvisa. Ja det var allt för den här gången, ska kolla vad som hände i mitt liv för ett år sedan!!

Uppsutten!

Nu har jag suttit på Russ! Det var hårigt, långsamt och gungigt att sitta på honom igen efter nästan två månader! Knatten har aldrig varit någon höjdare att skritta eftersom han behöver gå i ett något högre tempo för att ha styrfart. Men å andra sidan behöver man ju inte oroa sig för att åka av en för het häst så det är ju bra.

Jag har nu en mission här under vår lååånga skrittperiod och det är att få min lilla ponny lite mer vaken och kvick för hjälperna, för det kan man ju jobba på även i skritt!! Så när jag skrittar så kräver jag av Knatten att han skall reagera på mina hjälper blixtsnabbt eller ja i alla fall snabbt. Så en snabb kick och sedan ben som inte vidrör djuret alls, det är min skrittmelodi. Sedan jobbar vi på rakriktning framför spegel och på ett jämt stöd i bettet. Detta kan man ju faktiskt göra i skritt och dessa små mål gör att jag inte dör av uttråkning! Någon dag nu ska jag även försöka mig på att skritta ut, nu är det ju barmark igen så det borde funka!

Under tiden Knatten rehabiliteras underhåller jag min ridning på Musseman. Han har utvecklats jättemycket under dom här månaderna tycker jag och är jätterolig att rida. Vu hoppar serier på helgerna och lite vanlig hoppning på tisdagarna. Hoppningen i serier är ju rena styrketräningen och  nu börjar man känna det börjar ge resultat! I början kastade han sig igenom hela serien men nu hoppar han igenom den. Galoppbommen framför serien var väldigt svår för honom dom första gångerna och han klarade inte av att lägga in ett galoppsprång mellan den och första hindret utan kastade sig hysterisk över den i stället. Nu kortar han sig fint mellan bommen och första hindret och använder sig av sina bakben ordentligt för att trycka ifrån och över. Så vi övar på eftersom övning ger färdighet. Målet är att kanske starta någon gång i början av mars. Kanske till och med på våra hemmatävlingar om det finns någon klass som passar!

Återblick

Dags för en lite återblick eftersom jag inte har något kul att skriva om i nuläget! Detta skrev jag för ett år sedan. Tydligen hade kylat lägrat sig över skåne vid den här tiden förra året?? Någon som minns? Inte jag i alla fall men tydligen var det kallt!

Rebloggat från 12-12-03
Det var nog ganska kallt eftersom vattnet hade frusit i stallet. Den här gången var det inte min box som vattenkoppen sprack i. Det brukar det vara annars tycker jag. Förr om åren var det ett årligt förekommande fenomen att min vattenkopp stod och sprutade hej vilt. Gärna när man hade anlagt en fin bädd. Har ni mockat ut en bädd med några hundra liter vatten i? Inte roligt!

När jag stod på LCR med Harald hände detta på nyårsafton 2002! Vid åttatiden på kvällen ringde hon som kvällsfodrade och sa att det sprutade vatten och att det nog gjort det ett tag för det hade börjat rinna ut i stallgången. Detta var när jag väntade Mathea och jag var i åttonde månaden!! Ganska höggravid faktiskt, min avkomma var beräknad att komma 7 februari. Jaha det var bara att ställa nyårsfilén åt sidan, hoppa i stallkläderna, be den blivande fadern att snällt följa med för att hjälpa till att köra dynga!

Som tur var, var Harald ok trots att det nog inte varit så mysigt för honom med en fontän i boxen, coola, coola Harald. Ut med hästen på stallgången och börja skyffla. Nu var det så kallt att vattnet frös på stallgången och utanför stallet så det var nära att jag drattade på min något förstorade gravidända när första kärran skulle köras ut. Som den rådiga kvinna jag nu är så tog jag resolut med mig en skyffel och en skottkärra, halkade iväg till ridhuset och fyllde kärran med ridhusbotten som jag sandade med. Sen var det bara att köra!

Måns fyllde kärrorna jag körde iväg (vaggade iväg , ni vet hur gravida rör sig) till gödselstacken ca 100 m bort. Samtidigt som jag körde funderade jag på om mitt barn skulle vara det första som föddes på det nya året med tanke på att det var en ganska ansträngande sysselsättning. Jag tror inte att min barnmorska hade tyckt att detta var en bra syssla för högravida mig (å andra sidan var hon rätt kinkig överlag när det gällde min hobby). Men Mathea hade inte för avsikt att komma för tidigt så vi tömde boxen utan att vattnet gick, hade varit rätt vitsigt om det hänt i och för sig;). Jag körde nog iväg si så där tio fulla kärror med dyngsur bädd, otroligt glamoröst nyårsfirande faktiskt!! Gissa om nyårsmiddagen var god efteråt! och att jag slocknade som en sten innan 12- slaget!

Snacka om att kvinnor kan!! Ja, Måns var också duktig, men jag hade nog aldrig bett honom följa med om jag inte hade varit i ett välsignat tillstånd, då hade jag gjort det helt själv!

 

Tusen år sedan sist!

När jag var tonåring brukade min mamma bjuda mig på Göteborg Horse Show! Det är ju ungefär tusen år sedan! Men 2014 ska jag dit, biljett är bokad och betald!! Ska bara dit på söndagen eftersom vi har tävlingar hemma den helgen, hur nu LCR tänkte där?  Liten kompromiss alltså hemmatävlingar som funktionär på lördag och Gbg på söndag! Nu ska det sparas pengar till shopping!  

Ännu en helg avklarad!

Ännu en helg i slapphetens tecken. Jag vaknade som vanligt snortidigt av mig själv trots att jag inte behövde det. Men det passade ju bra för då hann jag med extra mycket slappande när jag klom hem från stallet efteråt. Det känns som det var eoner av tid sedan jag tävlade och var iväg en hel dag under helgen, det känns faktiskt som om att det var i ett annat liv! Det känns som att jag aldrig någonsin mer kommer att tävla igen, det känns som om jag aldrig kommer att få sitta på min häst!! Fast nu är det bara en vecka kvar, sedan får jag sitta upp igen. Det känns som evigheter!! Visst är det roligt att rida på Musseman men det är ändå inte Knatten!!

Gud vad jag längtar efter att få hoppa honom igen, ingen annan häst jag ridit är som Knatten att hoppa! Nu har jag i och för sig inte ridit så många hästar som är i Knattens klass tidigare och med klass menar jag att det finns kapacitet att gå högre än 1.30!! Sen om han har mer kapacitet än att gå 1.40 det vete katten men 1.40 ska vi nog kunna tråckla oss över! Men oj vad jag går händelserna i förväg nu, jag kanske ska börja med att skritta först och inte ta ut saker och ting i förväg man vet ju aldrig vad som kan hända med dessa djur och deras extremiteter!! I dag ska vi i alla fall vanka runt anläggningen några varv, som vanligt då!

Under tiden som jag skrittar på så får ni nöja er med lite sporadiska, lätt tråkiga inlägg. jag har inte en skannat av nätet när det gäller vad som händer och sker i hästvärlden eller bloggvärlden, jag har inte ens kollat på den minsta sändning från Globen!! Jag känner att jag kanske börjar koppla bort hästvärlden lite??



                    Foto: Ewa Levau

Så länge sedan att det känns som en dröm, det kanske det var, för det ser ut som om jag sover!

Snabbt inlägg på fikapausen

Tillbaka på jobbet igen med en hel hög av jobb som ligger och väntar glatt på en!! Hela fm har jag ägnat åt att lägga in nästa års tider i outlooks kalender som vi ska använda oss av på jobbet och synkat den med telefonkalender mm. Men och detta är ett stort men, jag gillar det inte alls! Jag vill fortsätta att föra min analoga papperskalender och inte använda en digital. Där är jag som med havren, varför byta ett vinnande koncept mot ett okänt och enligt min åsikt mycket krångligare system. Jag är en bakåtsträvare när det gäller vissa områden det sticker jag inte under stol med!!

För mig är min papperskalender en stor trygghet och ger mig en känsla av att ha struktur och kontroll över min tillvaro, vilket är väldigt viktigt för mig då jag har vissa drag av bokstavskombination i mitt beteende. Men nu måste jag byta min kalender mot en digital i stället vilket skrämmer skiten ur mig rent ut sagt. Jag är faktiskt en gammal tant som dessutom har vissa anarkistiska drag i mig som gör att jag måste sätta mig på tvären och morra lite åt detta.  Men nu är det bestämt så på jobbet så då får jag väl finna mig i det för mer antisocial än att jag mer än morrar åt det är jag inte. Hinner inte skriva mer nu måste hinna fika också!!