Häromdagen fick vi sällskap ut, jag skrittar inte ut själv längre. Jag hade hängt på Knatten ett antal remmar för att undvika hans små utbrott. Knatten var som ängel och gick och krullade ihop sig fint på gramanen. I vanliga fall avskyr jag att rida med graman på honom då han inte alls funkar speciellt bra på dessa remmar, men vad gör man inte för husfridens skull. Efter halva turen så tänker jag att jag lika gärna kan länga ut den så mycket som möjligt eftersom Knatten hade mulen någon stans i närheten av svansen och var lugn och samlad. Detta passar jag på att göra när jag väntar in mitt sällskap som kommit lite på efterkälken. Där står vi helt stilla och Knatten är avspänd som en filbunke och pang rätt från ingenstans reser han sig rätt upp utan någon som helst förvarning. Hans första tanke är nog att kasta sig runt på bakbenen, det var ju rätt effektivs sist! Som tur var fanns det ett taggigt buskage i hans väg så att han kom av sig vilket förmodligen hindrade ännu en avåkning och en lös Knatte i trafiken! Var ska detta sluta?? Det får vi se? Bilden är inte på oss men kunde varit förutom att jag ALLTID rider med hjälm!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar