Som lämlar på fjället!!

Jag tänker försöka rid ut så mycket som möjligt nu innan mörkret kommer! Dels för att Knatten är så tråkig att rida på anäggningen för tillfället och dels för att jag vill få så mycket uteritt som möjligt innan det inte går längre, för i ridhuset kommer man ju att få harva i tillräckligt ändå nu framöver!

Jag red ganska sent i går så jag gjorde ett försök med backarna och se på katten när jag kom fram var dom nästan helt öde!! Det var helt underbart när jag stod högst upp på högsta backen med utsikt över halva Lund, vädret var fantastiskt, färgerna undebara och luften frisk och klar och Knatten alldeles lagom på tårna! "Äntligen ensamma" var min tanke, det skulle jag ju inte ha tänkt för under tiden jag klättrade ner så var det som om folk bara vällde fram ur buskarna eller jorden eller var dom nu hade gömt sig! Nästa gång vi galopperade upp var vi verkligen inte ensamma längre utan på krönet var det minst sex personer som hade dykt upp, precis som om dom materialiserat sig ur tomma intet eller något! "O varför, varför kan vi aldrig få vara själva här" var tanken som dök upp i skallen då!!

Så jag avslutade galopparbetet upp för "långabacken" och red runt lite allmänt i området i stället!
Hur som helst, på det hela taget var det en skön tur där Knatten kändes som vanligt. Vi fick i alla fall tränat våra tempoväxlingar och övergångar som jag tragglar på med  och vi hann faktiskt med två repor upp för långabacken innan lämlarna dök upp!

Inte mer bling!!

Jag är rätt trött på bling men hur känner ni där ute är tycker ni fortfarande att det är det snyggaste som finns. Hade ni velat ha dessa tyglar? Inte jag i alla fall! Men smaken är ju som baken!!

Ture tävlar och lite ditt och datt.

I går var det tävling med Ture. Han debuterade i 1.10 med ett ner vilket man får vara väldigt nöjd med. I  1 meter rev han i princip alla räcken eller tre av fyra i alla fall och men han var väldigt fin på alla distanser och på oxrarna. Nu får vi se lite vad som händer framöver med Ture då det är lite saker på gång i hans liv.

Knatten har ju varit lite tråkig att rida sista tiden så därför har jag bokat tid till honom för en ordentlig genomgång hos en riktigt duktig veterinär. Han är inte halt men hans trav är inte alls lika bra som den varit och i galoppen står han emot lite. Hoppningen verkar inte vara påverkad men jag vill inte sitta och känna  mig osäker på om han är helt ok när jag rider. Men jag rider på som vanligt fram till dess.
Annars händer det inte så mycket annat på ridfronten, det är lite svårt att planera när saker och ting är som dom är. Under tiden njuter jag av det fantastiska höstvädret.

                              

Ingen ponnygalopp:(!

Som jag bestämt innan så red jag upp på St:Hans backar för att göra lite galopparbete i"långabacken".
Jag kunde ju ha räknat ut att backarna skulle var nerlusade med motionärer, men det kan jag hantera. Jag hade dock INTE räknat med att möta ett gigantiskt genomskinligt klot med människor inuti där uppe! Ni vet ett sådant dom har i bassänger, som man sedan springer omkring inuti, dom brukar ha sådan i Falsterbo i familjehörnan. Jag står mitt i en av backarna som är rätt så brant och uppe på krönet tornar denna boll upp sig. Knatten var redan innan spänd då joggarna nu har fått på sig toppluvor, detta var tydligen mycket skrämmande, för jag förstår inte annars varför alla joggare helt plötsligt tedde sig som monster i Knattens ögon?

Knatten hade nu som tur var mest fokus på joggarna som for omkring överallt och jag tror inte han hann se bollen innan jag snabbt vände honom åt andra hållet och började ta mig nedför backen igen. Jag är inte rädd av mig men jag ville helst inte uppleva hur Russ skulle reagera när bollen väl kom i rullning med människa och allt inuti. Absolut inte när vi stod i en lätt hal, väldigt brant gräsbacke som slutade i en asfaltsstig! Jag kan vara negativ och deppig men jag är banne mig inte suicidal! I min fantasi såg jag hur Russ reste sig rakt upp på bakbenen i backen för att sedan handlöst kasta sig tvärtom och fly iväg nedför, vilket med allra största sannolikehet hade slutat i en omkullridning och oss rullande runtomkring varandra i slänten med brutna nackar!!

Nej det ville jag undvika så vi tog oss nedåt och vände om och red åt andra hållet för jag tänkte att vi kunde ta oss till långabacken från andra hållet. Knatten var väldans på tårna så kanske han sett bollen i alla fall? När vi kom från andra hållet så har dom naturligtvis fått upp bollskrället högst upp i långabacken och var i färd med att rulla ned den! Då bestämde jag mig för att rida hem igen vilket inte var helt lätt då Knatten promt skulle springa åt andra hållet, mot bollen, eftersom vi mötte en joggare med vit toppluva, huva! Till slut tog vi oss från backarna utan några skenturer eller andra olyckor. Väl hemma gick vi in på hoppbanan där Knatten fullständigt dog och blev lång seg och helt fruktansvärd att rida! Trots det kämpade jag på med övergångar, tempoväxlingar och förvända galopper tills jag kände att vi inte kom längre än så! Så min kravlösa ponnygalopp förbyttes till tradig ridskolehäst galopp!!

Tillbaka igen!

Så där nu har jag tjurat färdigt och tänker ta tag i saker och ting igen!! Jag fick lite skäll av Bästa Grannen som sa att jag var fjantig, vilket även M höll med om! Dom tycker så mycket så;)! I kväll har jag Russ själv och funderar på att bara rida ut på backarna och ponnygaloppera upp och ner för dom! Känns som att det är något som kan vara kul och kravfritt för både mig och häst att göra. Måns kom hem två dagar tidigare än vad jag trott så det tänker jag allt utnyttja till max!

På torsdag hoppar jag Ture och sedan ska vi iväg och hoppa tävling i Eslöv. Det blir sista tävlingen ute för året! Ture skall debutera 1.10 så det känns som att vi är lite på väg i rätt riktning lille Ture och jag. Han hoppar faktiskt bättre på de hinder som är lite större så det kanske är en riktig hit, vi får se efter helgen.

I går var M och hoppade Pay and Jump på en anrik hästanläggning här i Skåne. Med tanke på anläggningens rykte och status så tycker man att dom kanske hade kunnat ha en något bättre organisation kring sina Pay and Jumper. Sedan är det också trevligt om de som är funktionärer är trevliga, glada och visar upp lite servicemind mot även dom som är glada amatörer och inte bara mot proffsen. Ett bättre flyt mellan framridning och bana  och bättre flyt inne på bananan hade kunnat korta ner tiden avsevärt. Nu har dom blivit bättre än vad dom var för några år sedan men jag tycker fortfarande att det går för långsamt.

Nu ska man ju inte bara kritisera utan även komma med konstruktiva förslag på hur man kan ändra sig. Här är några tips, använd ringmaster med walkie talkies mellan framridning och bana så att dom kan skicka upp folk i skytteltrafik. Ha en speaker som sätter igång ekipagen inne på banan så att det inte blir en massa dötid mellan de två ekipage som ska rida sina två rundor. Ut med färdiga ekipage så fort som möjligt och in med det nya ekipaget, detta kan speakern ha lite koll på. Ändra inte om alltför mycket i startlistorn som lagts ut på nätet i sista sekund, som att exempelvis ändra från en tidig start till en betydligt senare. Jag vet att man ska vara flexibel och att det är många som rider flera hästar men att flytta en tidig start till en sen start i sista sekunden tror jag inte att man behöver göra.

Sist men verkligen inte minst, var trevlig och tillmötesgående mot alla oavsett om det är kändisar eller vanliga hobbyryttare! Kommer jag med en fråga så svara med ett leende på läpparna och med ett glatt humör, då kan man ta betydligt mer krångel än om man får en sur min och en blick som säger att man inte är vatten värd! Speciellt om funktionären i fråga direkt efteråt kvittrar glatt till ett proffs att "visst ska vi lösa det"!! Det gör oss dödliga lite bittra kan jag säga!! Ni funktionärer som bemöter folk på ett trevligt och glatt sätt tack så mycket ni är guld värda. Ni andra, jobba på bemötandet lite!! Släpp "sparka nedåt och slicka uppåtattityden", som tyvärr är så vanlig inom sporten, alla håller vi på med hästar och alla är vi värda att mötas med respekt, kändis, proffs, amatör eller hobbyryttare!

Dagens outfit!

Längesedan jag visade dagens outfit, men här är en! Kvällspromenad kallar jag den för! Den består av rosa/svartrandig onepiece inköpt på HMs barnavdelning, chick reflexjacka från gud vet var och som accessoar en piffig Jack Russel med självlysande ögon under armen! Voilà färdig för en promenad ner i Knästorps centrum!! Givetvis putar jag med munnen och tittar med "underlugg" blicken under hela promenaden!!

Ger upp!!

När ska man ge upp? Jag får inte till det på tävling, det blir liksom stolpe ut hela tiden!! Nu i helgen stannade Russ dessutom i 1.20!! Det är ju inte ett gott betyg åt mig precis. I 1.30 gick det rätt ok men vi rev sista i första fasen och det var jag inte nöjd med det heller. Jaja jag vet jag ska fokusera på det som är bra och se det andra som utmaningar yadi, yadi!! Men jag har ingen lust att lyssna på mitt eget coachande peppbabbel just nu.

För tillfället  vill jag  bara sura och fundera på om de verkligen är lönt det här jag sysslar med. Ska jag fortsätta att harva runt i 1.20 och 1.30 och aldrig placera mig och alltid rida så att jag får minst fyra eller fler fel! Vad ger det liksom, ingenting känns det som i dag i alla fall. Hela helgen går bort åt att vara på en tävling för att sedan komma hem med nada!

Innan tyckte jag att det var roligt att titta på alla andra ekipage men numera är inte heller det roligt och hela tiden då jag är på tävlingsplatsen vill jag bara sova!! Jag blir sömning när jag är nervös har jag kommit på och det är en ganska tröttsam känsla att gå omkring i under en hel dag. Sedan när jag ska tagga till för att rida så är det jättesvårt och jag känner mig så håglös att jag ibland knappt kan komma igång. Kan vara därför det går dåligt, inte helt omöjligt faktiskt! Jag ska ta mig en funderare på vad jag vill göra med Russ framöver. Det är så mycket lättare med unghästar tycker jag, där är målen så tydliga och avgränsade. Då räcker det med att vara nolla och rider man inte nolla så är det ändå utbildning, winwin på något sätt. Men hur gör man med hästar som snart inte är unghästar längre om man är en något medioker ryttare som jag?

Knatten är 8 år om några månader och vi har fortfranade inte fått några färgade rosetter eller debuterat 1.40 bara det känns som ett misslyckande från min sida! Att gå ner i klasserna och kanske plocka rosetter där lockar mig verkligen inte och att tävla och ständigt "gör bort mig" i 1.20 och 1.30 känns inte heller så kul, vem tror jag att jag är liksom??

Om jag är gnällig och självömkande just nu , ohh jau! Möt den griniga, bittra och kinkiga Titti, jag tänker minsann inte ursäkta henne utan även hon får ha fritt spelrum här i bloggen!! Vill ni bli peppade och få livslusten tillbaka så får ni klicka er in på någon av de mer rosamolniga och odelat positiva bloggarna! Sådana finns det ju gott om så det borde inte vara något problem! Tror det är dags för mig att sluta nu! Här får ni se den bittra verkligheten på film!!