Jag har ju varit så himla trött på sista tiden. Häromdagen beklagade jag mig för en kollega och berättade att jag i några dagar säkert sovit minst i tolv timmar/dygn. Min kollega tittade på mig och konstaterad att det lät som om jag var deprimerad. Att jag skulle vara deppig är väl inte något konstigt i sig, men att jag inte själv har kunnat sätt fingret på det är ju lite märkligt. Jag menar, jag är ju psykolog. Så jag funderade när jag körde hem i går varför jag just nu var så nedstämd. Knatten tänker man väl då i första hand. Javisst är jag ledsen men det är inte det som gör att jag känner den här förlamande tröttheten och en önskan om att bara dra täcket över huvudet och sova.
Det är den minskade aktiviteten som ger den denna tunga känsla. När jag hade en häst att ta hand om varje dag så var jag fysiskt aktiv på ett helt annat sätt. Nu går jag bara hem och lägger mig i soffan dom dagar jag inte är medryttare!! Så igår när jag kom hem tvingade jag mig ut i trädgården för att få lite fysisk rörelse och solljus. Jag avskyr trädgårdsarbete men det var det närmsta mockning jag kunde komma. Det hjälpte faktiskt och jag blev mycket piggare och gladare efteråt. Trädgården blev visserligen inte så väldigt fin, men "bättre lite mindre ogräs än mycket mer" som det gamla ordspråket säger:)!!
Tack och lov slipper jag gräsmattan i kväll eftersom jag ska iväg och hoppträna!!
Att jag är vårtrött är en ren underdrift. I går när jag kom hem från stallet vid halvsju var jag på ett fasligt dåligt humör! För allas bästa gick jag därför och la mig och drog täcket överhuvudet och somnade på studs. Jag sov till halv tio då jag gick upp och åt och sedan somnade jag om igen en timmer senare. Hur mycket kan en människa sova egentligen?? På jobbet sitter jag och gäspar konstant och tänker på hur skönt det ska bli att gå och lägga sig igen på kvällen. Min koncentrationsförmåga är under all kritik och jag har svårt att fokusera på någonting överhuvudtaget.
Mitt hästletande är obefintligt. Alla hästar är för dyra för min plånbok just nu! Det jag kan trösta mig med är att även om jag hade haft mer pengar så har jag inte hittat ett enda djur som jag ens hade orkat åka och titta på. Jag surfar runt på Häsnet och blir mest trött av det jag ser där! Så min plan att inte börja leta häst förrän i höst kommer nog inte vara så svår att hålla. Under tiden sparar jag pengar så att jag har lite mer att röra mig med när jag väl ska ut och leta. Någon gång i november kan jag nog ge mig ut om jag inte räknat helt fel.
Under tiden får jag roa mig med att rida andras hästar och det är rätt ok det med.
I går tränade jag dressyr!! I dressyrsadel och allt, det var inte i nutid det hände precis, att jag ett helt ridpass satt ner på min ändalykt med långa läder och allt!! Det gick faktiskt över all förväntan både jag och Pyret gjorde ganska bra ifrån oss. Jag har inte ens träningsverk i dag! Det kanske kommer i morgon men i dag känns det bra. Man skulle kunna tro att jag är en sådan där hoppryttare som inte alls befattar sig med dressyr men så är det inte alls. Jag rider visserligen inte dressyr, dressyr så ofta men jag tycker att markarbete är mycket viktigt och jag tränar gärna för någon duktig dressyrtränare regelbundet.
Pyret inledde framridningen med sina obligatoriska tvärstopp följt av att jag tvångsryggar henne. När det väl var avklarat skötte hon sig bra. Tränaren för dagen var en trevlig dam som hette Harriet Berglund som kommer och har gästträningar på LCR en gång i månaden. Jag var ganska skeptisk men eftersom Mamma My insisterade och betalade så kostade det ju inget att prova.
Jag har tidigare tittat på träningar för denna dam och då föreföll det inte som om det skulle vara en tränare i min smak. Jag blev dock överraskad och det tror jag även damen blev? Jag inleder ju glatt med att undra om mina läder är för korta och att jag är hoppryttare och att jag inte suttit i en dressyrsadel på väldigt länge. Lädren var mycket riktigt en aning korta, men om jag trivdes med att ha dom så då gick det bra.
Sedan förberedde sig nog damen för ett nervpåfrestande pass med ett styck snurrig hoppryttartant. Men till bådas vår förvåning var jag faktiskt inte helt ute cyklade utan fattade ganska kvickt vad jag skulle göra och hur jag skulle göra det. Mina stor problem var att jag inte satt riktigt rakt över hästen och att jag har alldeles för långa tyglar. När jag väl fått kläm på tygellängden och bättre styr på min kropp så kändes det inte alls så pjåkigt. Pyret fick en riktigt fin liten takt och började använda sin kropp på ett riktigt trevligt sätt. Nu ska jag verkligen tänka på att korta upp mina tyglar, jag envisas med att ha dom ungefär en halvmeter för långa så det är verkligen något att jobba vidare på, det och mitt guppande huvud!!
I torsdag var jag med Metallic hos Jacob och tränade och då gjorde jag nog faktiskt 80% rätt! Först red vi fram genom att rida längs ena långsidan först rida rakt fram sedan sitta ned och rida öppna några meter, in på en ganska liten volt sedan öppna igen några meter, rakställa rida lätt och öppna upp traven längs resten av långsidan. Sedan låg det några bommar längs med medellinjen som vi skulle rid sick- sack mellan genom att flytt hästen först i öppna och sedan i sluta mellan bommarna och ha den rakställd längs med bommarna, för att sedan rida rakt fram och öppna upp traven och sedan göra om allting igen. Efter det fick vi göra övningen i galopp! Metallic var en stjärna och dansade fram som den dressyrhäst han faktiskt är;)!
Efter detta hoppade vi fram på kryss med bom bakom och framför och som stod snett igenom rätt så långt upp mot väggen. Detta gjorde vi i båda varven. Meningen var att landa i samma galopp som man hoppade i rida rakt fram till väggen i denna galopp ca två tre språng och sedan byta galopp vid väggen. Även detta gjorde Metallic och jag ganska bra, om jag får säga det själv och det får jag eftersom det är min blogg! Meningen med övningen var att få en häst som blev uppmärksam på ryttaren och dess hjälper. Sedan hoppade vi lite olika linjer för att till slut avsluta på en bana som för mig och Metallic var av den större varianten där hindren låg på mellan 1.15 och1.20, där var till och med en oxer som låg på nästan 1.30 som vi faktiskt hoppade FLERA gånger UTAN att riva en enda av gångerna!! Metallic gjorde sin livs hoppträning och Jacob var nog inte helt missnöjd med oss även om han ibland tycker att jag blir lite väl virrig mellan varven!
I fredags var det Gundelas tur att stå ut med mig. Hennes taktik när hon tycker att saker och ting är besvärliga är att tvärtnita och backa. Går man på henne då så blir hon jättesur och börjar lätta lite fram till. Men då resonerar jag som så att om det är backa du vill ja då backar vi! Då får lilla fröken backa och backa och backa tills jag tycker att vi har backat färdigt. Då är det helt plötsligt inte så roligt att gå baklänges längre utan ganska skönt att gå framåt. När vi hade gått igenom den här proceduren 2-3 gånger så blev det lilla livet ganska samarbetsvillig och pinnade på friskt framåt med ganska fin eftergift och en antydan till att vila på steget. Jag red även bomövningen vi gjorde hos Jacob med Pyret vilket gick rätt så ok.
Birgit, Gundela, Pyret eller Beat It som hon heter på riktigt är ett sto f 2007 efter Heartbeat- Marduk ,ca 164 cm över landytan. Hon ägs av Lilla My och Mamma My. Knatten stod i samma stall som Birgit så det är på den vägen vi har mötts. Det hela började med att Lilla My började träna för mig och att jag då vid några tillfällen satt upp för att känna på det lilla djuret. Genast tyckte Pyret att jag var en "real pain in the ass" som tvingar henne att göra saker som hon tycker är jobbiga. Men vi ska nog snart vara överens;)!
Hur som helst när Knatten lämnade mig så frågade Mamma My om jag ville rida Birgit några dagar i veckan då hon inte längre hade tid på grund av sitt jobb. Vilket passade mig utmärkt då jag inte vill köpa häst just nu och rida vill jag ju verkligen inte sluta med bara för att jag är hästlös! Så nu tränar jag Lilla My och Pyret en dag i veckan i hoppning och sedan rider jag själv Birgit två dagar i veckan. Jag planerar min ridning utifrån veckans hoppträning så att jag på marken tränar det som jag ser behövs vid hoppassen. På så sätt har jag en plan att följa i min ridning vilket jag måste ha för att vara motiverad och tycka att det är meningsfullt, att bara rida för ridandets skull ger mig inte så mycket. Så nu rider jag i alla fall 3- 4 dagar i veckan trots att jag är hästlös.
Nu ska jag se om jag hittar världskupphoppning på Svt Play och ladda inför dressyrträning på Birgit i kväll!! Återkommer om det, kanske;)! Här nere ser ni en film på Birgit och hennes förra ägare då hon var 5 år.
I helgen var det dags för vår Metellics och min tävlingsdebut. Vi åkte till Stävie och hoppade 1.00 och 1.10. Metallic skötte sig exemplariskt under hela tävlingsdagen. Han var snäll att lasta, stod fint i släpet och var som en ängel att göra i ordning. Metallic hade ett entourage på fyra personer med sig så snacka om att han var väl påpassad.
I en 1.00 var vi nolla i båda faserna vilket man ju får vara nöjd med. Jag försökte rida på i fas två men då fick Metallic det lite jobbigt med alla sina ben som inte riktigt hann med. Omhoppningssvängar har vi inte riktigt kommit till ännu, men man måste ju försöka. Så det är något vi får träna på framöver. Men som hans ägare sa "han är i alla fall stadig i sin korsgalopp numera", vilket man ju får hålla med om;)! Man ska alltid se det positiva här i livet!
I 1.10 gick det inte fullt så bra då vi hade ner två hinder i första fasen. Säga vad man vill men när vi river då river vi med besked, inga små pet här inte. För övrigt brukar jag inte säga att det är ett pet när jag river, varför säga det? River man så river man väl. Sedan om hästen endast lycktas peta ner bommen med svansspetsen så är det ju ändå en bom som åker i marken och ger en fyra fel, alltså en rivning!! Som ni kan se på filmen så är det här fråga om rivningar och ingeting annat. Att dessutom lyckas riva frambommen på en oxer med bakbenen måste ju ses som ganska skickligt! Men vi jobbar vidare med det. På torsdag ska vi till Jacob igen så nästa gång kanske vi bara petar;)!
Med tanke på att när jag och Metallic började träna för Jacob så rev vi kanske hälften av alla hinder vi hoppade om dom låg på över 90 cm! Så vi har ju ändå gått framåt i vår utveckling tillsamman. Nu ska vi ut och hoppa 1.10 så att det bara visslar om det, dags att surfa runt på TDB.
