Depp

Jag har ju varit så himla trött på sista tiden. Häromdagen beklagade jag mig för en kollega och berättade att jag i några dagar säkert sovit minst i tolv timmar/dygn. Min kollega tittade på mig och konstaterad att det lät som om jag var deprimerad. Att jag skulle vara deppig är väl inte något konstigt i sig, men att jag inte själv har kunnat sätt fingret på det är ju lite märkligt. Jag menar, jag är ju psykolog. Så jag funderade när jag körde hem i går varför jag just nu var så nedstämd. Knatten tänker man väl då i första hand. Javisst är jag ledsen men det är inte det som gör att jag känner den här förlamande tröttheten och en önskan  om att bara dra täcket över huvudet och sova.

Det är den minskade aktiviteten som ger den denna tunga känsla. När jag hade en häst att ta hand om varje dag så var jag fysiskt aktiv på ett helt annat sätt. Nu går jag bara hem och lägger mig i soffan dom dagar jag inte är medryttare!! Så igår när jag kom hem tvingade jag mig ut i trädgården för att få lite fysisk rörelse och solljus. Jag avskyr trädgårdsarbete men det var det närmsta mockning jag kunde komma. Det hjälpte faktiskt och jag blev mycket piggare och gladare efteråt. Trädgården blev visserligen inte så väldigt fin, men "bättre lite mindre ogräs än mycket mer" som det gamla ordspråket säger:)!!

Tack och lov slipper jag gräsmattan i kväll eftersom jag ska iväg och hoppträna!!