Pyret inledde framridningen med sina obligatoriska tvärstopp följt av att jag tvångsryggar henne. När det väl var avklarat skötte hon sig bra. Tränaren för dagen var en trevlig dam som hette Harriet Berglund som kommer och har gästträningar på LCR en gång i månaden. Jag var ganska skeptisk men eftersom Mamma My insisterade och betalade så kostade det ju inget att prova.
Jag har tidigare tittat på träningar för denna dam och då föreföll det inte som om det skulle vara en tränare i min smak. Jag blev dock överraskad och det tror jag även damen blev? Jag inleder ju glatt med att undra om mina läder är för korta och att jag är hoppryttare och att jag inte suttit i en dressyrsadel på väldigt länge. Lädren var mycket riktigt en aning korta, men om jag trivdes med att ha dom så då gick det bra.
Sedan förberedde sig nog damen för ett nervpåfrestande pass med ett styck snurrig hoppryttartant. Men till bådas vår förvåning var jag faktiskt inte helt ute cyklade utan fattade ganska kvickt vad jag skulle göra och hur jag skulle göra det. Mina stor problem var att jag inte satt riktigt rakt över hästen och att jag har alldeles för långa tyglar. När jag väl fått kläm på tygellängden och bättre styr på min kropp så kändes det inte alls så pjåkigt. Pyret fick en riktigt fin liten takt och började använda sin kropp på ett riktigt trevligt sätt. Nu ska jag verkligen tänka på att korta upp mina tyglar, jag envisas med att ha dom ungefär en halvmeter för långa så det är verkligen något att jobba vidare på, det och mitt guppande huvud!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar