Hej på er!

Bloggandet går lite på sparlåga men lite då och då faller andan på och jag får lust att titta in och skriva några rader. Jag har återupptagit en gammal relation igen, Musse och jag har återförenats! I går kom Bästa Grannen och tränade både mig och Musse lite.

I morgon bär det av till Jacob för lite hoppning. Mitt humör är avsevärt bättre nu sedan jag fått sitta på en häst igen i någon annan gångart än skritt igen. Musse är väldigt fin att rida nu, han har verkligen blivit mjuk och stadig i kroppen. Nu när BG hjälpt mig har jag fått en känsla av vad jag ska sträva emot när jag rider honom vilket var välbehövligt. Det ska bli kul att se hur utvecklingen på marken avspeglar sig i hoppningen. Jag kommer att ha Musse hela nästa helg när A är borta och det ser jag fram emot. Jag kommer även att rida en annan häst i helgen då även denna hästs husse är bortrest. Häst är bäst för att få humöret på topp, precis som att häst kan vara pest och få humöret i sank!!

Knatten har gått in i sin andra vecka efter operationen och kommer att få börja röra sig utanför boxen i slutet av denna vecka. I kväll tar jag stygnen och nästa måndag bär det av till Söderåsen igen för återbesök. Knatten har tråkigt de lux men har blivit ganska så gosig. Han varvar gos med att bita mig. Jag tycker synd om honom där han står instängd i sin box. I slutet på vecka får han komma ut och vara i hagen lite och vi återupptar våra promenader runt anläggningen.

Det ska verkligen bli skönt att komma ut på landet med honom. Helinackordering låter just nu toppen i mina öron och hade Knatten vetat vad det innebar så hade han nog också tyckt att det var bra. Stora hagar hela dagar och ingen dryg matte som kommer för att asa runt honom på tråkiga promenader. Dock vet jag inte riktigt när vi kan flytta, allt beror på veterinärbesök och vidare instruktioner när det gäller konvalescent och igångsättning.


Vill ni läsa mer om var Knatten kommer att befinna sig i framtiden så kan ni läsa här. Stallet drivs av Pia eller som jag kallar henne Pajen som är en av mina äldsta och bästa vänner. Vi träffades i stallet på LCR när vi var nio år första gången. Sedan var vi som siamesiska tvillingar i tonåren och upp i tjugoårsåldern, vi festade och bodde ihop. Med åren har vi gått skilda vägar men våra vägar brukar ändå korsas lite då och då. När vi hörs så är det som om vi sågs igår! Pajen valde westernbanan och jag valde hoppning. Pajen är grymt skicklig på det hon gör så vem vet hon kanske får över mig på den "mörka sidan" med NH och lång och väldigt låg form!! Repgrimma har jag ju redan!! Tiden får nog utvisa vas som komma skall;)!!

Ska jag köpa en cowboyhatt tro??


Knattens nya blivande vänner och...



....Knattens blivande hyresvärd!