onsdag 10 december 2014

Hoppihopp

I går bar det av till Borelund tillsammans med Musse för hoppträning. Vi började lite halvdant men avslutade ganska bra. Min avståndsbedömning var ganska ringrostig och Musses hoppmotor likaså. Jag är ju hur kass som helst när det gäller att räkna galoppsprång och detta har inte förbättrats under mitt långa uppehåll från hoppningen. Musse har inte heller hoppat något sedan sist och hade glömt att man även måste lyfta på benen över hindren! På slutet hittade vi dock tillbaka till den känsla och det samarbete som vi en gång i tiden hade.
 
Musse är en väldigt arbetsvillig individ som alltid gör sitt bästa men han behöver mycket support och stöd för att våga. Hans stora svaghet är galoppen och man måste hela tiden hjälpa honom att tänka framåt och försöka hitta en jämn takt. Han bromsar gärna upp i svängarna och i landningen vilket gör att man tappar takten så att avstånden blir svåra att se. Jag hade glömt av detta vilket tillsammans med min galoppdyskalkyli gjorde av vi kom lite långt, lite nära och hipp som haver dom första gångerna.
 
Sista banan vi hoppade fick vi trots allt till det så jag var rätt nöjd ändå. Det finns dock MYCKET att jobba på för mig för att hämta in allt jag missat det senaste året!! Jacob tyckte att vi ska jobba mer med galoppen och jag är inte sen att hålla med. Sedan MÅSTE jag lära mig att räkna, hur svårt kan det vara? I mitt fall tydligen hur svårt som helst!
 
Vad jag har som utmaning nu framöver är att öka min koncentration när jag rider och vara fokuserad på det jag gör (min största akilleshäl). Jag måste även träna upp mitt öga för avstånd och fokusera mig på att lära mig räkna rätt och inte bara komma på ren känsla. För att göra det måste jag framöver planera mina ridpass och ha en plan och följa den. Jag måste rida bommar. Musse måste förbättra kvalitén på sin galopp genom att träna upp hans styrka i bakkärran.
 
När det gäller Knatten så åker repgrimman på i morgon och vi börjar traska runt lite smått på anläggningen. Han får även komma ut i hagen, men vädret är för jävligt och bandagen får inte bli blöta så vi får se hur vi ska lösa det på bästa sätt! Även om Knatten har en konvalescent som känns lång som mansålder så går tiden ändå rätt så fort. Två veckor har redan gått sedan operationen. Jag vet inte om det är för att mitt humör har blivit bättre överlag och att jag därför fått en mer munter syn på livet. Men jag har en magkänsla av det positiva slaget när det gäller Knattens framtid!! Bara en sådan sak!!


A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar