Måndag:-(

Ingen bra måndag för mig i går. Den började i panik då jag fick kasta mig iväg hastigt och lustigt till jobbet för att tag i några personer för att hejda dom från att komma till ett möte som dom inte skulle komma till! Klart jag klantat till det med tider, men det löste sig. Sedan gick allt i en rasande takt och det ena mötet efter det andra avlöste varandra. Ärenden som jag kände att jag inte räckte till i och där jag inte alls var nöjd med min arbetsinsats! Ingen jätterolig känsla.

Eftersom jag bestämt mig för att snåla in pengar på hämtmatsluncher så kokade jag gröt till lunchen, med alldeles för mycket vatten så att den blev skitäcklig och inte ett dugg mättande. För att döva hungern och för att piggna till hällde jag i mig mängder med kaffe. På eftermiddagen vid det sista mötet var jag därför både skakig, kallsvettig, ofokuserad och illamående, vilket brukar bli de fysiska resultatet då jag hetsdruckigt kaffe!

Sedan bar det iväg till stallet och där var det tack och lov folktomt vilket var tur för social var det sista jag var just då. Jag fixade iordning Russ för ett uppsuttet skrittpass, föga entusiastisk men göras skulle det ändå. Skrittpasset gick bra men djuret betedde sig lite udda då han piskade med svansen och argsint stampade med sina bakben.

Sprattlet med bakbenen avtog dock då jag tog av benskydden och vi kunde fullfölja de 40 minuter urtråkiga skrittpass som skulle göras. När jag tog in Russ såg han helt utmattad ut och stod och hängde i uppbindningarna. Jag tyckte nog att det var lite överdrivet, för så trött kan väl en häst knappast bli av 40 minuters skritt? När jag sedan släppte in honom i boxen grävde han en grop i halmen, lade sig ner på sidan och såg ut som om han skulle avlida på fläcken. Jag tittade förvånat på honom och mer konstaterande än oroligt tänker jag "nu dör han!?". Sedan låg han så en kort stund och såg halvdöd ut. Kort därefter lyfter han dock upp huvudet och tittar sig på magen varpå jag inser att det nog är kolik på gång. Så upp med hästen för att gå ut och gå. När jag tar upp telefonen för att ha den till hands för att ringa veterinär så ser jag att batteriet givetvis håller på att ladda ur. Jag hinner dock ringa till Måns och be honom komma md laddaren innan telefonen dör.

Efter några varv verkade Knatten rätt normal igen och visade inga större tecken på någon kolik, men det kan ju vara lurigt så än kunde jag ju inte säga hej! Medan jag hade koll, sprang jag efter varmvatten och betfor som jag gjorde ljummen saft av. Knatten var då helt normal och sörplade glatt i sig vattnet och åt upp betforen. Han såg dessutom väldigt besviken ut då jag tog ut hösilaget för det ville han gärna ha nu. När jag sedan kom hem hade jag ett bry med att hålla mig vaken för jag var ju tvungen att åka upp senare på kvällen för att kolla till Knatten igen. När jag kom tillbaka verkade han helt normal och hade bajsat och sedan när jag var där igen tidigt på morgonen låg det fyra bajsar till i boxen så förhoppningsvis var det bara en fis på tvären. Men man vet ju aldrig så i dag har jag varit helt nojig varje gång telefonen ringt!

     

 Inte normalt trött precis!