Tant är tillbaka

Som ni märkt , eller inte märkt så har jag inte bloggat på väldigt länge. Det var nog nästan en månad sedan jag skrev något här. Jag har varit lite trött i mig själv och har helt enkelt inte orkat ta tag i bloggandet. Jag har till och med varit sjukskriven från jobbet i två veckor! Helt enkelt på grund av att jag har varit hängig och gnällig. Brukar ju vara sådär bra att sitta och gråta när man ska stötta och handleda andra människor som också är lite hängiga och gnälliga! Men nu har jag piggat på mig igen och faktiskt varit så pigg att jag orkade ge mig ut med Lille Harry på en Pay & Jump och Metallic på tävling.

Harrys film från i Lördags kan ni se i förra inlägget. Han var så duktig och skötte sig väldigt bra när han väl förstod vad som förväntades av honom. Små söta skutt över små, små hinder! Själva hoppningen var inte i det här skedet så intressant utan det viktiga här var att få en bild av hur Harry skulle reagera på hela situationen. Inte för att jag precis väntade mig någon explosiv reaktion från hans sida, men man vet ju aldrig. Men han uppträdde som jag förväntat mig, vaken, pigg, lite spänd men samarbetsvillig. Jag tror att han kan bli en riktigt fin häst med tiden, han har en positiv inställning i alla fall!

Sedan var det kusinens tur och han gjorde nog sin livs 1.20. Han var så fin på framhoppningen och när vi kom in på banan var han helt med på noterna. Den här gången hade jag verkligen siktet inställt på att nolla och fram till och med hinder nummer sex hade jag full fokus och kontroll. Men som så ofta när jag får sånt här flyt så sätts autopiloten utan lokalsinne på. I stället för att hålla linjen rakt fram och svänga  någonstans vid hörnet som jag så fint planerat under bangången, tycker autopiloten utan lokalsinne att det är snett igenom vi ska, för det är det mest logiska efter linjen som vi nyss red.

Min autopilot är helt förbaskat värdelös men när jag väl kommer på det och hinner koppla ur den så är vi halvvägs på väg förbi hindret. Jag kastar den stackar Metallic tvärt mot hindret som han snäll som han är ändå försöker ta sig över, om han nu överhuvudtaget hann se det? Inget litet pet alltså utan här tar vi ner bommar med besked! Min autopilot ska banne mig få ett straff som heter duga, det kan jag lova, hon ska typ få skrubba toaletter varje dag i ett år eller något!! Sen ska hon avskedas!

Jag kan i alla fall nöja mig med att när jag var vaken och med så red jag ganska bra. Jag hade en väldigt bra känsla och distanserna blev rätt. Det hade bara varit så roligt om vi hade kunnat få rida fas två med. Nästa gång då ska jag banne mig inte låt den där autopiloten ta spaken igen!!

Nu ska jag till Helsingborg om en vecka och innan dess hinner jag förhoppningsvis generalrepa en gång för Jacob. Jag är faktiskt väldigt taggad på att tävla! Jag ska även försöka bättra mig med bloggen och börja skriva här igen!