Nya stövlar, kom NU!

Inlägg om utrustning är ju inte så vanligt förekommande här men jag har hört att folk vill ha det? Vad säger ni är ni intresserade av att hör om olika outfits och vad jag inhandlar mellan varven? Det känns väldigt ungdomligt tycker jag och som ni vet är jag ju ingen ungdom utan en tant. Men tanter ska kanske också ha med sådana här inlägg på sin blogg, eller? Ni får bestämma, själv tycker jag att det är rätt så ointressant att läsa om andras utrustning och jag hoppar ofta över den här typen av inlägg när jag läser bloggar.

Hur som helst så har jag i alla fall köpt ett par nya stövlar, eller köpt och köpt. Dom är betalade men jag har fortfarande inte sett röken av dom IRL. Men enligt butiken ska dom komma i denna veckan!
Jag har köpt ett par Mountin Horse stövlar från deras nyare kollektion Harmony Collection som ni kan hitta här! Jag har beställt modellen Sovereign High Rider. Jag tycker att dom är riktigt snygga med sina detaljer och jag hoppas även att dom kommer att sitta snyggt på också!

Jag har beställt ett par svarta och hade jag varit gjord av pengar så hade jag köpt bruna med! Dom bruna är riktigt snygga med dom mörkare detaljerna. Men det fick bli svarta för jag behöver (eller jag intalar mig det) ett par nya tävlingsstövlar. Dom jag har i dag tycker jag är lite för korta.

Min storlek fanns givetvis inte i butik förrän tidigast denna vecka då dom först har lanserat dom i normal höjd och vidd. Jag har ju mina kycklingben och behöver ofta extra höga och smala stövlar för att dom ska sitta snyggt. I somras köpte jag ju ett par De Niro stövlar som satt som en smäck och var skitsnygga. Dom gick ju dragkedjan sönder på nästan innan dom kommit på så dom vågar jag verkligen inte köpa. Dom var dessutom dryga tusenlappen dyrare!

Dessa har ett rätt bra pris på Stablestore där jag klickade hem dom för ca 3000 kr! Fördelen med Mountin Horsestövlarna är att dragkedjorna är grova och gjorda i plast och inte sydda. Detta gör att dom håller mycket längre, det är i alla fall min erfarenhet av dessa dragkedjor. Dom som är sydda går efter ett tag sönder i sömmen vilket gör att "taggarna" flyttar sig och dragkedjan ryker. Att byta dragkedja är inte det billigaste och blir oftast inte så snyggt så det vill jag gärna undvika! Hoppas nu att dom sitter snyggt också!! Om dom nu dyker upp snart!!

                             

 

 

 



Rida rätt!

Här kommer filmen från rundan i lördags! Som ni ser så hoppar vi numera felfritt när vi kommer rätt och river när vi kommer fel. Som det ska vara med andra ord. Innan kunde vi riva vi både när vi kom rätt och fel! Så vissa framsteg har vi ju gjort jag och Metallic! Nu jobbar vi vidare med att alltid komma rätt! Lättare sagt än gjort med tanke på min rätt så skiftande avståndsbedömning;)!

Som ni ser så har Metallic inte en helt oäven teknik numera, han får till ganska luftiga, runda och fina språng mellan varven. Filmen är på fel håll då Sidekick fortfarande inte kan filma med min telefon, hur svårt det nu ska var! Den här gången var den i alla fall inte upp och ner!

Jag la även upp filmen från vår första Pay and Jump bara för att ha något att jämföra med. Vi har allt kommit en bit på vägen!

 

 

 

Inte så sköj först men sen ganska så..

Då har vi varit i Helsingborg jag och Lejonet Metallic. Tyvärr var inte Metallic så lejonaktig första dagen utan något mer musaktig. Metallic som aldrig brukar titta på något direkt när man är ute med honom fick stora skälvan  när vi kom in på arenan i Helsingborg. Fy fanken dom här väggarna BLINKAR tycktes Metallic säga när han kom in på banan.

Trots att jag red runt honom längs med väggarna för att han skulle få titta så hjälpte inte det. Hinder nummer ett rev vi då vi kom in i helt fel takt och tempo. Jag var blind när det gällde avstånd och Metallic var helt okoncentrerad. Tvåan gick så där och sedan kom trean ett räcke med en stor vit skärm med något tryck på. Skärmen och väggen som blinkade flöt nog ihop lite för lille häst och han tvärstoppade inte bara en gång utan två gånger så det var bara att säga tack och hej och gå ut från banan med svansen mellan benen. Jag som hade varit nervös för att jag skulle glömma banan, inte för att vi inte skulle komma runt? Men nu gick det som det gick och jag är en erfarenhet rikare;)!

Dag två var jag i alla fall fast besluten att rida bättre och att komma runt, helst felfritt men runt var ok det med. Vi fick två ner och det var där jag red dåligt så det får jag skylla mig själv. Där jag red rätt gick det bra och Metallic hoppade väldigt väl på dessa hinder. Man måste verkligen rida när man hoppar denna häst. Bra för mig för då kan jag inte slarva. Vi blir bättre och bättre tillsamman, men nu måste jag skärpa till mig ytterligar ett snäpp så att vi kan få våra nollor i 1.20. För det ska vi, så är det bara!!

Harry har fått en longeringshelg och i dag har han blivit masserad och gjort fysioterapeutiska övningar med Kvinnan med Magiska Händer. I morgon hoppas jag att vädret är lika bra som i dag så att vi kan skritta ut en lång runda! På onsdag hoppar vi och sedan får jag se hur resten av veckan ska se ut. Jag hoppas på uppehåll så att man kan rida ut!!

 

Det ska bli sköj

XX Det ska verkligen bli skojigt att rida i en arena. Det är ju inget som precis är för oss vanliga dödliga amatörer som bara rider 1.20 klasser. Nu har vi chansen i Helsingborg och den chansen vill jag verkligen inte missa! Tant Brun och Dressyrhästen det är liksom ganska skojigt det. Som jag sa till Fröken Rödtopp häromdagen"vem hade kunnat tro det för ett drygt ett halvår sedan!!?"

Jag minns första gången jag hoppade Metallic för Jacob i där i ridhuset på Borelund. Jag var livrädd, det är inte ofta jag är rädd men då var jag. Jag var övertygad om att Metallic skulle störta antingen i ett hinder eller i en sväng! I ett lätt framåtlutat läge med den största tyngdpunkten på lagd på bogarna och nedåt hoppade Metallic villigt om än inte så väl. Målet var att komma till andra sidan, om det gjordes över bommarna eller genom kvittade liksom lika för Metallic. Till andra sidan tog han oss dock alltid. Klumpig som Snubbelfot men modig som ett lejon!!  Bommarna flög runt oss som träden i stormen Gudrun och Jacobs hinderpark såg ungefär ut som Skrylle gjorde efter tidigare nämnda storm.

Själv hade jag helst lust att bara blunda för att slippa se dom 70 cm gigantiska hindren komma emot oss. Men vi överlevde och min kärlek till hoppning gjorde att vi kom tillbaka till Jacob och hans stackar hinderpark gång på gång. Nu har vi startat några 1.20 och nu i lördags kändes det faktiskt som att nollan kanske inte är så avlägsen som jag trott!! Hur det än kommer att gå i helgen i Helsingborg så är det stort för både mig och Metallic att vi bara kommer att vara där. För några månader sedan hade jag som sagt inte ens kommit på tanken att vi skulle hoppa högre än 1.00 meter på tävling!! I kväll åker vi på generalrep på Borelund!!

Ni som inte kan var i Helsingborg själva kan följa tävlingarna live då dom kommer att sändas på webben från equisport.tv!

Vi ses i Helsingborg!!

Dags för en ny lista

Harrys Lista

1. Stå uppbunden i stallgången och vara stilla,(börjar funka)
2. Bli borstad på hela kroppen inklusive bakbenen och svansen (borstning av bakben innebär för tillfället risk för krossade knäskålar)
3. Lyfta alla fyra benen (den får nog ta sin lilla tid)
4. Bli badad och spolad
5. Bli longerad i alla gångarter
6. Bli tömkörd
7. Sadel på ryggen
8. Titti på ryggen
9. Titti på ryggen i alla gångarter
10. Bli lastad
11. Åka transport
12. Löshoppa, vi hoppade över den helt!!
13. Hoppa med Titti på ryggen.
14. Förstå att det inte är enbart gräs som går att ätas 

Så där nu har Harry bockat av allt på sin lista! Det har gått ganska fort om man tittar i backspegeln! Den 29 Juni i år kunde jag knappt longera Harry! Den 13 Juli satt jag på honom för första gången och den 17 oktober var han på sin första Pay and Jump! Det ä lite drygt tre månader som har förflutit mellan dessa tillfällen!

I går på hoppträningen kändes han riktigt fin, speciellt på marken när vi värmde upp! Han börjar bli stabil och han har hittar sin egen balans! Han lutar inte så mycket inåt i höger varv längre och man kan börja öka och minska längden på både traven och galoppen så smått. Galoppen är hans styrka och där är han riktigt duktig på och han har en väldigt fin takt i den. Traven blir även den allt bättre och han har blivit mer liksidig och "rakare" i nacken när man ställer honom, med det menar jag att han nu ställer sig i både bål och nacke och inte bara lägger huvudet på sned som han gärna gjorde åt höger innan.

Jag tror att mitt grusvägsarbete är väldigt bra för honom för det är efter jag börjat med det som han har börjat hitt takt och balans. Jag försöker rida ut så mycket som möjligt eftersom detta snart bara kommer att var ett alternativ på helgerna. Snart är det för mörkt för att rida ut efter jobbet och sedan kommer ju kölden och fördärvar som fina grusvägarna. Det är nu man får passa på!

Harry vill gärna dra ner eller upp huvudet, ta tag i bettet och älga iväg i traven när man rider ut, då känns det som man inte har någon som helst kontroll och så vill man dra i munnen. Det är ju big no, no på det. Jag har haft lite svårt att hitta fram till hur jag ska hantera detta, men nu har jag hittat knepet tror jag. Jag låter honom gå med huvudet där uppe och försöker inte att dra utan bara hålla handen still och vicka lite på fingrarna. Vill han dra tyglarna ur handen håller jag bara mjukt emot och försöker rida lätt långsamt i jämn lugn takt, då brukar han hitta stödet där uppe och framme och sedan hittar han balansen och sedan takten då släpper han efter och går fint tills han tappar bort det igen. Då gör man om proceduren och nu kan han gå fint allt längre sträckor för varje gång.

Jag har även börjat flytta honom i sidled på grusvägen och detta hjälper ju också till att få honom jämnare. Volter kan vi rida på i vinter tänker, jag:) Nu är grusvägarnas tid och den ska utnyttjas. Jobbet här stärker ju även upp senor, och ligament har jag hört. Jag varvar grusträningen med skritt på asfalt för det ska ju också vara bra. Häromdagen klättrade vi även i en lite backe som finns i närheten. Om jag har ridit en kortare runda kan jag ibland avrunda jobbet med galopp på grusbanan. Så ett pass kan ridas på tre eller fyra olika underlag och det kan ju inte vara fel?

Det är kul när bebisarna orkar allt mer så att man kan variera träningen. Som det ser ut nu så går nog Harry 4-5 dagar i veckan. Med vilodagar var tredje eller fjärde dag. På vilodagarna promenerar vi då hagarna inte räcker till för motion. Harry kan allt, enligt sig själv i alla fall!!

Första uppsittningen för tre månader sedan!

Pay and Jump förra helgen!

Nya mål?

Det var ett tag sedan jag skrev om mål här. Det beror helt enkelt på att jag inte själv riktigt veta vad mina mål är eller hur jag ska formulera dom. Nu tror jag att det är dags igen att ta tag i formulerandet av vad jag vill och vad jag ska sträva mot med de olika hästarna. Jag börjar med det lånsiktiga målen och betar ner det hela efter hand. Det här måste jag sitt och fnule lite på. Jag återkommer. Målet för i kväll är i alla fall hoppträning med Harry!

Just nu

Just nu är det jätteroligt att rida, det är ju nästan alltid roligt men nu är det som sagt jätteroligt. Jag trivs i det nya stallet och Harry kan nu ridas mer ofta och mer varierat. Jag rider ut på honom själv och i alla gångarter och det känns relativt tryggt. Han hoppas regelbundet och man kan börja planera inför kommande träningar för att förbereda honom för riktig tävling

Metallic känns som han är inne i en bra fas gällande hoppningen och Dante och jag börjar även vi hitta varandra. Det känns helt enkelt  kul med alla hästarna! Det är lika bra att njuta för fullt för med hästar kan det vara tvära kast mellan lycka och förtvivlan. Det här året börjar nu närma sig mot slutet och det känns som det har gått i en rasande fart. Jag har i hästlivet pendlat  mellan hopp, hopplöshet och mycket stor sorg!

Knattens bortgång har nog påverkat mig mer an vad jag kunde tro. Jag har nog aldrig varit så fäst vid en häst som i honom, det inser jag nu. Jag tänker på honom varje dag, jag jämför alla hästar jag stöter på med honom och jag inser att jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Jag har givetvis glömt alla hans brister och kommer mest ihåg det positiva med honom. Jag vet att jag tidigare i bloggen har skrivit om att jag hade funderingar på att sälja honom och att jag kunde bli galen på honom men det är inte det jag minns. Jag minns den känsla han gav över hinder, hur kraftfull och mjuk hans galopp var. Jag minns hans mjuka mule och hans pillemariska uppsyn. Jag minns hur jag tyckte att han var den vackraste hästen som fanns och att jag kunde titta på honom och tänka, att han ser ju ut precis som de hästar jag brukar dregla över när jag ser dom på en tävling. Han var min stolthet, han var mitt hjärta och inga hinder kändes för höga när man hoppade honom. Saknar dig så mycket!!

Men nu är det dags att ge andra hästar utrymme och Harry ska ges plats i mitt hjärta. Jag måste ju tänka mig honom som den nya uppgående stjärnan på min himmel. Jag hoppas han får vara frisk och hel och jag hoppas att 2016 kommer att bli Harry och mitts år! Känn ingen press Harry, ingen press alls!! Som sagt, just nu är det jätteroligt att rida!!

Foto: Ewa Levau

Tant är tillbaka

Som ni märkt , eller inte märkt så har jag inte bloggat på väldigt länge. Det var nog nästan en månad sedan jag skrev något här. Jag har varit lite trött i mig själv och har helt enkelt inte orkat ta tag i bloggandet. Jag har till och med varit sjukskriven från jobbet i två veckor! Helt enkelt på grund av att jag har varit hängig och gnällig. Brukar ju vara sådär bra att sitta och gråta när man ska stötta och handleda andra människor som också är lite hängiga och gnälliga! Men nu har jag piggat på mig igen och faktiskt varit så pigg att jag orkade ge mig ut med Lille Harry på en Pay & Jump och Metallic på tävling.

Harrys film från i Lördags kan ni se i förra inlägget. Han var så duktig och skötte sig väldigt bra när han väl förstod vad som förväntades av honom. Små söta skutt över små, små hinder! Själva hoppningen var inte i det här skedet så intressant utan det viktiga här var att få en bild av hur Harry skulle reagera på hela situationen. Inte för att jag precis väntade mig någon explosiv reaktion från hans sida, men man vet ju aldrig. Men han uppträdde som jag förväntat mig, vaken, pigg, lite spänd men samarbetsvillig. Jag tror att han kan bli en riktigt fin häst med tiden, han har en positiv inställning i alla fall!

Sedan var det kusinens tur och han gjorde nog sin livs 1.20. Han var så fin på framhoppningen och när vi kom in på banan var han helt med på noterna. Den här gången hade jag verkligen siktet inställt på att nolla och fram till och med hinder nummer sex hade jag full fokus och kontroll. Men som så ofta när jag får sånt här flyt så sätts autopiloten utan lokalsinne på. I stället för att hålla linjen rakt fram och svänga  någonstans vid hörnet som jag så fint planerat under bangången, tycker autopiloten utan lokalsinne att det är snett igenom vi ska, för det är det mest logiska efter linjen som vi nyss red.

Min autopilot är helt förbaskat värdelös men när jag väl kommer på det och hinner koppla ur den så är vi halvvägs på väg förbi hindret. Jag kastar den stackar Metallic tvärt mot hindret som han snäll som han är ändå försöker ta sig över, om han nu överhuvudtaget hann se det? Inget litet pet alltså utan här tar vi ner bommar med besked! Min autopilot ska banne mig få ett straff som heter duga, det kan jag lova, hon ska typ få skrubba toaletter varje dag i ett år eller något!! Sen ska hon avskedas!

Jag kan i alla fall nöja mig med att när jag var vaken och med så red jag ganska bra. Jag hade en väldigt bra känsla och distanserna blev rätt. Det hade bara varit så roligt om vi hade kunnat få rida fas två med. Nästa gång då ska jag banne mig inte låt den där autopiloten ta spaken igen!!

Nu ska jag till Helsingborg om en vecka och innan dess hinner jag förhoppningsvis generalrepa en gång för Jacob. Jag är faktiskt väldigt taggad på att tävla! Jag ska även försöka bättra mig med bloggen och börja skriva här igen!

Harry på rätt håll