Hoppa kan han och det här med hästar och ridning!!

Någonting Naughty Harry både kan och vill, det är att hoppa! Han blir bara bättre och bättre här hemma i ridhuset! Synd bara att vi inte kommer iväg och kan visa upp oss! Rent klassmässigt är han nu nog klar att gå runt en 1.10 utan några större problem. Så därför är det så förbaskat retligt att vi inte kan ta oss iväg. Jag får väl göra som när jag var liten och anordna egna tävlingar hemma:)!

Så löste jag det som barn, när jag inte kunde komma iväg. När jag var i tioårsåldern och hade min shettis Pontus fanns det inget jag hellre ville än att tävla. Det fanns ingen som kunde eller ville köra iväg mig och Pontus så då ordnade jag helt sonika en tävling hemma. Jag och min kompis Pernilla (om du läser det här Pernilla, kommer du ihåg?) drog i gång en liten tävlingsorganisation och fixade en tävling i en av morfars hagar! Tror vi var typ tre startande;)! Men vi hade domare, banpersonal och hemmagjorda prisrosetter!! Domare och banpersonal var Pernillas föräldrar! Ja se det var tider det.

Jag var väldigt driven som barn, vet inte riktigt vad som hände med den egenskapen?? Jag fixade och ordnade med det mesta runt min ridning och hästarna själv. Min mamma var inte det minsta intresserad av att engagera sig i mitt hästeri förutom ekonomiskt utan jag fick sköta i stort sätt allting själv. Jag fick helt enkelt haka på mina vänner när deras föräldrar körde dom och deras ponnyer. Mitt tränande och tävlande blev därefter, sporadiskt! Jag var väldigt avundsjuk på mina vänner som hade föräldrar som var med dom i stallet 24/7, köpte fina ponnyer till dom och satsade både tid, pengar och engagemang.

Min mamma var livrädd för alla former av djur när jag var liten och hon har nog inte varit närmre någon av mina hästar än 100 meter. Men hon gjorde ändå vad hon kunde för mig. Jag fick ha en egen häst när jag var barn, det var det minsann inte alla som fick!! Hon har alltid hjälpt mig ekonomiskt när det varit kris med pengar och skadade hästar eller trasiga bilar när jag pluggade och hade häst. Nej trots att hon aldrig kört ett släp eller klappat någon av mina hästar så är jag henne evigt tacksam för det hon gjort för mig!

Så därför lever jag min dröm som vuxen i stället, nu kan jag göra allt det jag ville göra som barn, träna, tävla och satsa på min ridning. Det är det fina med denna sport och hästar man kan alltid bli bättre och lära sig mer och utvecklas fast man är över 20 år. Kanske inte lika mycket eller snabbt men vad gör det, det är ju så förbaskat roligt. Så här sitter jag i soffan och är 48 år och väldigt lovande inom ridsporten;) :) :)

Dags att dra iväg och släpträna Harry!!

Jag saknar denna häst varje dag, min stjärna älskade Knatten!!         
Foto: Ewa Levau