Vissa dagar orkar man bara inte och vissa dagar vill man bara glittra!!

I går hade jag som ambition att rida Harry men när jag mockat och fixat allt så ville jag bara komma hem i hyfsad tid för en gångs skull. Så ridturen hoppade jag över. Harry hade å andra sidan jobbat på bra tillsammans med Tålamods Mannen och släpet. Jag fick se en film som TM spelat in när han tränade. Harry går numera in i släpet helt på egen hand lös och ledig utan grimskaft och det räcker att TM säger var så god så knatar han upp sedan backar han fint ut på kommando fast TM står två meter bort.

I går hade Agda hand om Pinglan själv och jag hoppas att hon var nöjd. Själv ser jag verkligen fram mot varje pass på denna häst då jag bubblar av tankar kring hur hon på bästa sätt ska tränas vidare. Det är ju det här som är själva drivkraften för mig när jag rider. Framåtsträvandet, att komma en liten bit ytterligare på vägen mot att rida bättre själv och att få en häst som känns som smör och som är reglerbar och "med"en. Sedan vill jag stämma av det vid tävling. Tävlingsmomentet för mig är liksom "festen" efter vardagsgörat.

Ungefär som när jag var ung och en partypingla och inte höll på med hästar. Man jobbade och levde vardagsliv och vissa dagar i veckan drog man på sig något tight, glittrigt och högklackat, sotade ögonen och pudrade näsan för att sedan gå ut och vara absolutely fabulous, eller något;)! Numera orkar jag inte festa till det på krogen. Så istället så skojar jag till tillvaron vid tävling. Då sätter jag på mig något tight och figursytt, sotar ögonen och pudrar näsan, sätter på något glittrigt på hästen och lackar hovarna och tänker även om vi inte är bäst på tävlingsbanan så ser vi i alla fall absolutely fabulous ut;)!

Man måste sätta lite guldklant på tillvaron ju!!