Upp igen??

Eller ska jag helt enkelt bara ligga kvar och glo i taket och bara ge upp? Nej jag går ju så klart upp igen. Men ibland önskar jag att jag bara kunde ligga kvar och rulla runt i självömkan och inte röra ett finger för att försöka lösa saker och ting! Just nu vill jag bara ge upp allting men min hjärna går på högvarv för att tänka ut alternativa planer och lösningar. Det gör mig utmattad rent mentalt!

Man pratar om dörrar som öppnas när andra stängs och det kan nog stämma! För just nu står det dörrar på halvglänt överallt och jag vet inte vilken dörr det är jag kommer att öppna. De dörrar jag vill stänga har fastnat och hur jag än försöker så går dom fan inte igen trots att jag står och puttar och puttar!! Kryptiskt jag vet men det är så här jag på bästa sätt kan beskriva mina känslor just nu.

Tävlingarna i veckan var spiken i kistan. Dom gick helt åt helvete rätt ut sagt och fick mig att fundera på vad jag håller på med?? Vad är det som får mig att tro att jag någonsin kommer att lyckas som ryttare och komma vidare. Ibland får jag för mig att jag rider ganska hyfsat och inte är helt ute och turnerar. Men om man ser till mina resultat så är jag verkligen på turné, typ i yttre Mongoliet någonstans!! Just nu känns det som att jag har fastnat där och jag vete fan hur jag ska ta mig därifrån. Nu sitter det väl någon "förståndig" människa där ute som mumlar något om att jag kanske skulle följa min plan, jaja, du har väl rätt. Men först ska tjura lite till bara!!

Jag saknar denne killen varje dag!! Knatten för alltid i mitt hjärta!