Fina Harry

Harry hoppade fint i går! Men det gör han ju alltid, om jag nu ska skryta om honom, så det var inte det som var det fina. Han gick så fint på marken nästan hela träningspasset!! Väldigt få  giraffrusningar och när dom kom så var det för att han var trött. Han var väldigt jämn i formen och hade ett mycket trevlig, jämt stöd och sug i bettet. Halsen kom ut rätt så bra och bakbenen jobbade på, riktigt, riktigt bra känsla! Däremot kändes han lite trött och trög till att börja med och jag fick driva på en del i början, men när han blev varm i kroppen och motorn väl var igång så kunde jag faktiskt bara sitta och "åka" häst mellan varven! På rätt väg.

Att Harry var trött var kanske inte så himla konstigt då vi tränade styrka i backe i tisdags. Harry fick knata upp och ner och upp och ner. Jag vet inte riktigt hur man ska tänka med klättring, förslag? Jag är i alla fall inne på att man gör som när man själv kör styrka på gym, alltså att man gör det i repetitioner! Men hur många ska man göra för att det ska vara optimalt, det vet jag inte riktigt?? Jag gjorde i alla fall 6 x 2(6 upp, 6 ner) i ganska branta men inte så väldigt långa backar (även variation i längd på backarna) sedan paus i  mellan med annat arbete i trav och galopp på rakt spår och sedan 6 x 2 igen! För mycket, för lite?? Det är tredje gången vi klättrar nu på ca tre veckor och jag har ökat upp lite succesivt! Eftersom jag inte har gått på gym på tusen år så vet jag inte hur många rep man brukar göra vid de olika maskinerna. Vid sjukgympa brukar det vara mellan 12- 15 tror jag? Ni som vet tips!

Hur som helst, från att vilja gå i sidled ner för backarna alternativt försöka springa ner för dom, mycket obehagligt, går nu Harry rakt ner i en fin form! Han pustar och stonkar så att det ryker ur öronen på honom, så jobbigt är det nog allt.

Vi galopperar och rider även landsväg på våra turer ute så variationen på ridningen är det i all fall inget fel på! Harry är väldigt pigg och alert på våra turer och ser till att jag håller mig uppmärksam för det fiins faror som vi ska ta oss förbi! Alltid samma så klart! Vi har "stenen vid början av markvägen" oerhört hotfull  varje gång man ska förbi den. Vi kan dock numera gå precis förbi bredvid den utan att ta det säkra före det osäkra och ta en sväng ut i fältet som går ca 100 m bortom stenen! Sen är det lugnt en bit längs med markvägen. Mot slutet måste man spänna till sig lite för där är tuppen och alla hans hästätande hönor!! Hu. Här bör man enligt Harry tvärt kasta sig ut i fältet för att springa åt andra hållet! Numera går vi alla fall bara ut lite i kanten av fältet intill vägen så även där har framsteg tagits! Sedan är det en sten till och lite hösilageplast och lite annat smått och gott! Ibland hänger jag om halsen då jag är lite för avslappnad, men än så länge har jag hängt kvar!

Jag måste även berätta att jag efter Harry hoppade en ny förmåga som jag förhoppningsvis kommer att kunna berätta mer om framöver. Det kan finns lite planer för denna häst men jag ligger lite lågt innan allt är spikat!! Gud vad "bloggigt" gjort av mig att skriva så här lite kryptiskt;);)! Vi hörs!

Harrys imitation av åsnan Ior

Något säger mig något...

Just nu går det inte alls bra på bilfronten, någonting säger mig att jag varken ska ha en bil eller en häst!!? Bilen var ju inne på verkstad i fredags och fick hämtas ut mot en summa av 9800 kr. Då hade den ny fin länkarm, nytt bromsbelägg och nytt oljefilter, ny olja och lite annat som görs vid servicen! Egentligen skulle verkstaden även åkt och besiktigat bilen men jag sa att dom inte behövde det utan det kunde jag göra själv senare!! DUMT för i söndags gav bilen mig ett meddelande om att den ville ha ytterligare lite service på lite saker!! Nej det får du INTE tänkte jag, tyvärr går den inte igenom besiktningen om det inte åtgärdas:/! Det handlar om en liten jävla, ursäkta svordomen, lampa som ska bytas ut, tyvärr kan man inte byta ut den på verkstaden utan måste skicka ner en del av bilen till Holland för att få det fixat mot priset av si så där 2000 pengar!! Inget fel som påverkar varken körning eller säkerhet men som en besiktningsman inte släpper igenom. Finns bara en sak att säga om det, eller tre! FAN!! FAN!! FAN!!

Vad har då detta med att jag inte ska ha någon häst! Jo det är för att dom kronor jag fick ut på Knattens försäkring just nu tar slut med ljusets hastighet! Visserligen är jag hur nöjd som helst med det upplägg jag har med Harry. Inte äga bara förvalta. Men bara för att detta fungerar bra nu så vill jag ju ändå ha pengar på banken så att jag kan köpa en häst om jag nu skulle vilja det! Därför var min tanke att spara så att den summa jag redan har ökar, men makterna runt omkring vill inte det verkar det som.

Med min dåliga ekonomiska karaktär kommer jag snart fullständigt att skita i att ens försöka spara och smälla det som redan finns på kontot, för som det ser ut nu så har jag inte ens råd med att köpa en bläs på en häst ensingång!! Däremot har jag råd att laga bilen!! Bilen som jag ändå hade tänkt byta ut till hösten, för det har varit min plan hela tiden, då vill jag ju inte lägga en massa pengar på att laga den nu! Men om jag inte lagar den kan jag inte besiktiga den och då blir det svårt att sälja eller byta in den, så det är lite moment  tjugotvå över det hela.

Men annars är det jättebra med allt:)!!

Det kunde ha varit värre;))

Jag önskar mig en sovmorgon

Nu kan det låta som om jag är värsta energiknippet och har så fullt upp så att jag inte hinner sova på morgonen. Så är det inte alls, jag har hur ofta hur mycket tid som helst på helgerna att sova länge, men det är precis som förgjort. Hjärnan säger gå upp och ligg inte där och dra dig. Inte längre än till åtta i alla fall! Att ligga kvar i sängen och stirra upp i taket är ju inte speciellt roligt så då går jag upp och lägger mig i soffan i stället. Latmasken måste näras, så varför börja ränna runt och göra en massa när jag nu har avsatt tid till att sova inte i min värd i all fall:)!

I dag lyckades jag i all fall att sova ända till halvnio och det får faktiskt räknas som sovmorgon. Det är viktigt att ta det lugnt tycker jag, man blir faktiskt sjuk av att stressa! Så allt skrivande om hur mycket man har att stå i överlämnar jag med varmt hjärta till alla energiknippen som studsar runt där ute i bloggvärlden. I min blogg tar vi det lite lugnt tycker jag!

Trots mitt bekväma jag lyckades jag i all fall med att rida två hästar och fika inne i Malmö i går. Jag hade hand om Sidekicks Kullen i går med tillhörande ridning. Jag har ridit honom några gånger nu och när han blir fin blir han fin men vägen dit är lite krokig och stel. För att göra et hela enkelt för mig själv körde jag samma upplägg på båda hästarna. Först en skrittrunda ute på ca 15 minuter och sedan ett långt pass galopp med fokus på att gå fram, gällde båda hästarna! Sedan avtravning lång och låg och sedan avskritt i tio minuter.

I dag ska jag och Harry träna dressyr för Mini. Just nu är Harry inne i en period där han under ridpassen pendlar mellan ridbarhet och mellan att "jag har lika mycket känsla för förhållande tygeltag som en vägg". Som "vägg" förbehåller han sig även rätten att försöka dra mig ur sadeln. Antingen är det en fas eller så måste jag kolla tänderna på honom igen. Annars börjar han bli rätt så fin i kroppen nu, det är fortfarande muskler och mer hull som ska till, men vi är en bra bit på vägen i alla fall.

Vi har olika mål här i livet;)!

Aldrig kan man få vara rik

Så var det dags för service på bilen! Lämnade in den och får hämta ut den mot 10000 pix! Adjö Knattepengar. Som det ser ut nu kommer jag aldrig att kunna köpa en egen häst igen, såvida jag inte köper en avdankad travare eller något. Men det är ett senare problem;)! Bilen måste jag ju ha och fixar jag den inte kan jag inte heller byta in den mot en nyare som jag tänkt göra i höst! Kanske ska göra det redan nu??

Harry hittar bjudningen

I går kom den på riktigt, bjudningen på hinder, Harry har kommit ur "babybubblan" och gått över till stadiet "jag Tarzan du Jane, håll i dig" stadiet. Från att jag har fått rida framåt som ett jehu och Harry inte riktigt vetat hur han ska ta sig fram till hindren, så har han nu kommit till den fas då det ska bjudas på hinder till max. jag började skönja framåtbjudningen förra helgen på tävlingen och då var den ganska lagom tyckte jag. 

I går, inte så mycket lagom, utan kanske lite väl bra mellan varven. Så nu får vi jobba på den biten men det är som det ska tycker jag, unghästar har ju sina stadier. Längre fram får man se vilken typ av häst det är man verkligen har. En som är lätt att lägga i ett bra tempo och som bjuder lugnt och metodiskt, en häst som man får rida fram som en buffel och där man får rida som furie eller en som blir som en målsökande skuddmisil som tar tag i hinder för kung och fosterland där det gäller att lägga locket på! Jag strävar mot det första alternativer men kommer nog att sitta på ett mellanting mellan buffel och skuddmisil ett tag framöver. Unghästar är ombytliga minst sagt, precis som barn! Ena minuten fungerar allt jättebra på ett visst sätt sedan en dag fungerar det sättet inte alls utan man måste hitta ett annat!

Harry är så himla ambitiös! Han tar tag i uppgiften med hinder med stor entusiasm och sparar inte på krutet någonstans, han hoppar stort, han galopperar stort och han kämpar stort. Han är väldigt fokuserad på det han gör och struntar fullkomligt i omgivningen, här hoppas det inte undan i några hörnor eller skyggas för andra hästar, här ska hoppas.

Det är jätteroligt att han har denna inställning som jag förhoppningsvis ska kunna  ta tillvara på för att framöver forma honom till en lydig och reglerbar hopphäst med ett gott självförtroende. För självförtroende har Harry verkligen! Han tar sig an det mesta med inställningen "Vad kul, vad ska vi göra nu, jag begriper inte riktigt hur jag ska göra, men jag är säkert JÄTTEBRA på det, bring it on bara!" Den inställningen är guld värd hos en häst. Visst försöker han komma undan om det är jobbigt genom lite olika metoder, men så är ju alla levande varelser, om man kan så följer man minsta motståndets lag så även Harry! Men det handlar ju mycket om styrka och den kommer ju med allt vardagsarbete, tid och styrketräning!

                       Här kommer ett gäng dåliga mobilbilder från filmen i söndags, håll till godo!

I have a dream.....

Inte en sådan där vacker och allomfattande utan en mycket egoistisk sådan. Jag drömmer om att få rida på en välriden, färdig häst! En häst som utbildats av ett proffs och som gör saker och ting på "riktigt", en läromästare. Så att jag får veta hur det verkligen ska kännas.

Det närmsta jag har kommit detta är nog Ture, som mellan varje gång jag hoppade hade ridits av Bästa Grannen där i mellan. Det var alltid var en fröjd att rida då man satt upp efter att hon ridit honom. Då var Ture en unghäst och på långa vägar färdig, men man fick ändå känslan av hur det känns att rida en häst som någon som verkligen kan rida har utbildat. Tänk att få sitta på en riktig läromästare som har gått 1.50, hur känns det? Eller på en häst som går höga klasser i dressyr! Visserligen har jag ridit fina välutbildade hästar också, men inte på några riktiga läromästare!

Som det är nu har jag aldrig fått chansen eller möjligheten att verkligen känna hur det ska kännas när det blir rätt, tror jag i alla fall. Jag har tyvärr missat den biten vilket troligen är väldigt bra i utbildning av sig själv. Ni kan läsa om Jens Fredrikssons tankar om detta här.

Dock har jag en vision och jag vet hur jag vill att det ska kännas. Men det är lite som en gissning eftersom jag mest sitter på hästar som jag har utbildat själv. Visste ni att jag aldrig har ägt en häst som någon annan ridit in, förutom Ingo travaren och det räknas inte riktigt eftersom han inte ens kunde gå på ett böjt spår när jag fick honom.

Jag har förmodligen fördärvat en rad hästar på vägen men det har varit min möjlighet att ha häst och lära mig. Nu har jag nog inte fördärvat några Grand Prix ämnen så det gör inte så mycket. Men jag har trots frånvaron av läromästare ändå lyckat snappa upp lärdomar längs med vägen. Om jag jämför med Harald så har Harry nog bättre förutsättningar, hoppas jag i alla fall.

Det som jag faktiskt har utvecklat mest i min ridning under åren är strukturen. Jag har mycket klarare för mig vad jag vill ha ut av ett ridpass och vart varje ridpass längre fram ska leda till. Jag har tydligare mål både långsiktigt och kortsiktigt. Jag har ett helt annat helhetstänk kring hästen gällande allt runtomkring, skoning, vila, fysioterapi mm.

Innan tog jag dagen som den kom och ridningen lika så. Harald kunde lika gärna vila sig i form och gå en 1.20 på helgen med mig bakis på ryggen! Inte jätteseriöst. Knatten var det lite både och med. Jag hade mer planering och tänk med honom dom två sista åren, dock inte i närheten av hur jag gör med Harry men ändå en början till struktur. Mycket tack vare bloggen där jag ju i skrift formulerar det jag tänker och funderar på kring ridningen, vilket gör att jag får en bättre "överblick".

Nu virrade jag iväg och vet inte riktigt vad jag ville komma fram till men det kommer jag nog på så småningom!

Blogga eller inte blogga

Mitt bloggande nuförtiden är ganska sporadiskt. Det finns lite olika anledningar till det. En anledning är att jag har någon form av motstånd gällande allt skrivande för tillfället (jag skriver väldigt mycket i jobbet också) som gör att jag bara inte kommer mig för att sätta mig vid tangentbordet. En annan sak är att jag inte vet vad jag ska skriva om, det finns på något sätt bara ett visst antal gånger man kan skriva om övergångar och det taket känner jag att jag definitivt nått nu. Harrys och mina tävlingar behöver man inte heller orda om så mycket dom kan ni ju se på filmerna jag lägger upp. Tidigare när Knatten fanns hade han ju en uppsjö av upptåg som man kunde fylla bloggsidorna med. Harry är i nuläget inte alls uppe i Knattens kaliber när det gäller hyss. Han gör för det mesta det han ska och gör inte så mycket väsen av sig.

Det värsta hyss Harry har för sig är att vara lite stökig vid lastning mellan varven. Vilket han praktiserade i helgen när vi skulle hem från tävlingen. Då skulle han inte gå in i släpet och asade ut mig i en geggig åker ett par gånger. Till slut gav han dock upp och jag och J fick tillsammans med en tredje person in honom. J och jag var mycket missnöjda med den eon av tider vi behövde lägga i regnet på att lasta den istadiga jätteponnyn, men när vi tittade på klockan så hade det kanske tagit en kvart eller på sin höjd tjugo minuter, så lite hade vi nog överskattat tidsåtgången??

Förutom lastningsdebaklet skötte sig Harry prima under hela tävlingen och har nu ännu en liten rosilett under sin sadel. Nu får jag nog säga att han känns tillräckligt säker i 0.90 för att börja hoppa 1.00 m. Om två veckor blir det debut på denna höjd i Sydslätten så tidsplanen jag skissat på ser ut att vara rätt realistisk.