Sova hela dagen

Den här helgen har bestått i att åka till stallet, åka hem och äta och sedan sova i några timmar mitt på dagen, äta och åka till stallet för att sedan återigen gå och lägga mig på kvällen och sova hela natten. Jag hade nog kunnat sova hur mycket som helst om jag hade fått, detta kan väl ändå inte vara normalt??

Jag har gått in i trött, tröttare, tröttast mood igen! Vilket innebär att jag är så fruktansvärt långsam på morgonen så att det inte är klokt. Jag som förr i tiden kunde vara färdig på 20 min tar nu  minst 40 min på mig!! Vad är det som har hänt??  Är det ålderna som nu drabbar mig med besked eller är det något allvarligt fel på mig. Jag menar trött är jag ju alltid och har varit sedan Mathea kom till världen för tio år sedan, men den här tröttheten är något utöver det vanliga!!

Jag känner mig som när jag var långtidssjukskriven för utmattningdepression eller utbrändhet! För naturligtvis har jag det, jag är ju en modern kvinna av min tid;)! Detta var för nio år sedan och då var jag sjukskriven från jobbet i två år, sedan dess har jag liksom inte riktigt varit lika pigg som förr. Det hela utlöstes troligen av en förlossningsdepression när Mathea föddes, nog för att jag trodde att man skulle gråta när man fick barn, ni vet hormoner och allt. Men att man skulle gråta oavbrutet och helst bara önskade att man fick gå och lägga sig så fort man gått upp på morgonen hade jag verkligen inte väntat mig. Klart att jag älskade min unge från första stund men jag kan verkligen inte säga att jag uppskattade tiden som nybliven förälder inte så som jag mådde då! Lite bättre blev det efter hand men inte bra och det var ju ingen som sa till mig att det inte var normalt att må så här, så därför fattade jag aldrig hur allvarligt det nog var.

Det som tog mig igenom dagarna var Mathea, hunden och hästen. Hade jag inte behövt att ta hand om dom hade jag aldrig gått upp på morgonen överhuvudtaget. Då hade jag nog bara stannat inne med Mathea hela dagarna, men hunden var tvungen att komma ut och hästen var tvungen att bli omhändertagen och riden. Givetvis så blev jag av med min hjälp till hästen redan när Mathea var tre månader, men det är en annan historia. Så jag tog mig igenom denna tid på ren viljekraft och min önskan om att ge alla vad det behövde. För att göra det hela ännu värre var Måns naturligtvis borta jättemycket i jobbet. Mina andningshål var när Måns var hemma och jag fick gå själv med hunden på stranden och när jag kunde åka iväg och rida!!

När jag efter ett års föräldraledighet skulle börja jobba igen var det som om proppen bara gick ur fullständigt! På jobbet var mitt schema helt ändrat vilket gjorde att jag inte kunde få till det på något bra sätt för Mathea, trots allt försökte jag. Det hela slutade med att jag en dag började gråta och jag grät och grät och grät och kunde bara inte sluta. Min väninna beordrade mig att gå till företagsläkaren. När jag hulkandes och uppsvullen i huvudet till oigenkännlighet hade berättat hur jag mått det sista året, så tittade läkaren bara på mig och sa, "Du är ju djupt deprimerad och utmattad, hur länge har du gått och mått så här?" sedan sjukskrev hon i mig tre månader på studs!! Själv blev jag ganska förvånad över detta drastiska beslut. Men hallå jag var ju bara lite ur gängorna, eller??

Fullt så illa är det inte i dag och jag tror verkligen inte att jag är utbränd igen för det kan jag ju inte vara, så mycket har jag ju faktiskt inte om mig och kring mig numera.  Jag har ju dessutomt vidtagit en del åtgärder för att undvika stress. Jag har ju till exempel rationaliserat bort städningen av hemmet och att vika tvätt. Det är ju väldigt stressande för oss kvinnor, det är vetenskapligt bevisat så då undviker jag det. Men jag blir ändå inte piggare.

Tröttheten har till och med gjort så att jag nästan tycker att det är skönt att slippa tävla. Jag vill gärna tävla och är sugen på det, men jag tycker samtidigt att det är jätteskönt att slippa?? Är denna trötthet normal mina vänner? Hade det återigen inte varit för att jag har ett jobb att sköta och barn och djur att ta hand om så hade jag nog sovit mig igenom hela dygnet, alternativt enbart tittat på serier på Netflix och varit helt nöjd med det. Men det går ju inte och jisses vad tråkig bloggen hade varit!! Tankar från en trött hjärna!