tisdag 15 december 2015

Året som snart är slut!

2015 har varit ett år av både hopp, förtvivlan, hopp, sorg, oro och glädje och åter hopp!

I början av året åkte jag i skytteltrafik upp till Söderåsen för att försöka rädda Knattens ben. Som ni vet så gick det inte vägen och i slutet på mars fick jag inte med mig honom hem efter det sista veterinärbesöket. Jag var förtvivlad men ändå samtidigt lättad för den känslomässiga berg- och dalbanan som alla besök innebar var nästan jobbigare än att sörja.

I början av året hade jag även kommit igång ordentligt med att hoppa Metallic. Från att vara livrädd när vi i början hoppade 90 cm så hoppar vi nu i slutet av året banor på 1.20 och jag är inte erädd, även om ibland halva banan ryker på vägen;)! Rödluvan och jag har ett bra samarbete och hon är den bästa hästägare att ha med att göra. Vilken annan ägare går omkring och är skitnöjd för att själva tävlingen tjusig när deras häst har vägrat ut sig på tredje hindret!!?

Det tog inte lång tid efter att Knatten var borta som jag började leta häst igen, häst kan man ju inte vara utan? Vilda Hilda och jag messade annonser i parti och minut till varandra men hittade inga hästar som var bra nog för dom pengar jag hade? Jag och Dressyrfröken åkte och tittade på några som jag inte föll för. Jag besiktigade en som jag gillade och som jag tror hade kunnat hoppa hus men som inte gick igenom besiktningen. Där och då bestämde jag att det här med att köpa häst nog inte var något för mig. Jag insåg dessutom att min plånbok och mina önskemål om häst inte spelade i samma liga. Då dök Tomas upp med ett erbjudande och jag träffade Harry!

Naughty Harry, Lille Harry, Lord Hurricane, Harry Barry, kärt barn har många namn. Lite halvt förvildad och knapphändigt inriden, dök han in i mitt liv med kickande bakhovar, ovårdad man och inte den minsta lust att fångas i hagen! Lite undrade jag vad fanken jag gett mig in i. Jag som aldrig mer skulle börja om från början igen. Men man ska aldrig säga aldrig har jag hört och Harry fattade galoppen ganska snabbt, hihi. Harry har varit hos mig i snart sex månader och han har utvecklats en hel del. Jag gillar honom mer och mer, han ter sig allt mer personlig för varje dag som går, eller så är det bara det att jag nu lärt känna honom som gör att jag ser hans personlighet?

Jag blir glad när jag kommer till stallet och han sticker ut sitt huvud över boxdörren och hummar mot en när man går i stallgången. I går följde han mig med blicken vart jag än gick, alla dom andra hästarna var helt ointresserade av min närvaro men Harry plirade nyfiket på mig när jag pulade omkring, fast han hade mat i boxen!!

Under 2015 har jag ju även börjat hoppa Dante som även han är en trevlig bekantskap och som gör livet skojigt för mig. Jag har bytt stall och flyttat till Grevie Hästcenter där jag trivs jättebra med både ägare och hyresgäster.

2015 har även inneburit många tokigheter med vilda Hilda och skratt med Pajen och analyserande samtal med Ewa, kalasande med Bästa Grannen mina vänner och kumpaner i nöd och lust. Förutom er jag nämnt så finns det många fler som har funnits där för att stötta och trösta och dela glädje med mig. Ni vet vilka ni är:)!

Vad vill jag säga med et här då? Ingen aning men 2015 du går snart till historien!
 
Så 2016 BRING IT ON!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar