onsdag 30 december 2015

Hemma igen

I förrgår åkte Harry hem från vilda västern. Det här med lastträning går så där och både jag och Pajen känner oss lite överkörda av Harry. Ingen rolig känsla alls för någon av oss, vi är liksom inte vana vid att hästar bestämmer över oss. Dock fick vi sista ordet när det gäller att få in och få djuret att stanna i släpet. Inget slår en trång gång och en kvast. Så hem kom han i alla fall Naughty Harry. Vi får jobba vidare, detta är en kamp Harry kommer att gå förlorande ur, så är det bara! Säga vad man vill om Harry en vilja av stål har han.

I går var Harry helt förlåten efter att vi hade hoppat för Fröken Grevie. Han var så fin och visste precis vad han skulle göra. Det kändes som han hade varit iväg på tillridning i stället för att bara gått i en hage i några veckor. Sen pratar vi inte vilken hage som helst i och för sig som ni kan se!
 
 
Harry har minsann tränat i smyg dagarna i ända och den magmuskulatur han fått går inte av för hackor. Tyvärr har han även tappat lite i vikt och ser lite vinthundig ut, vilket jag i och för sig inte har så mycket emot. Han behöver nu lägga på sig muskler och hull på överlinjen också sedan kommer han att bli ett riktigt snyggt djur.
 
Men tillbaka till hoppningen, vi hoppade på korta vägar och lite böjda spår, vi hoppade trekombination och vi avslutade med en bana. Harry tog tag i hindren och fick till några riktigt stora, fina, runda språng!
 
Han var även fin på marken och sprang inte iväg allt för mycket, han har haft en tendens till att bara ta tag i bettet och dra iväg i hundranittio, men nu har jag hittat knapparna för att få tag på honom, eller inte knapparna det handlar ju så klart om skänkeln. Jag trycker på lite till när ha  springer och vips så är han mellan hand och skänkel. Då ger han en riktigt härlig känsla. Nu vill jag bara få ut halsen och få ett stadigt stöd där framme. Dagens hästar har ju en liten tendens att vilja knäppa av tycker jag!
 
Annat var det förr i tiden då man fick bända och böja för att få den minsta eftergift hos vissa hästar, ni som ridit hästar på 80- och tidigt 90-tal vet nog vad jag pratar om;)! "Hård i munnen" var ju ett vanligt förkommande uttryck på den tiden. Så att dom knäpper av i stället för att bara bli långa, starka och styva tycker jag är ett mer angenämt problem än tvärtom även om det kan vara svårt att komma åt det med, men det är i alla fall inte så plågsamt för ryttaren. Eller så är det helt enkelt jag som har lärt mig rida bättre under dessa 30 år?? Så kan det ju också vara;)!
Katastrof vore det ju annars om man hade stått helt still i sin ridning i 30 år!!
 
Nu svävade jag iväg i lite funderingar här, dags att ta tag i de aktiviteter som ska göras under årets sista dag. Rida Metallic, köpa ingredienser till sushi, rida Harry, göra sushi, försöka hålla sig vaken till tolv, titta på raketer och sedan förmodligen vara skittråkig och somna i soffan. För att sedan göra ungefär samma sak första dagen på det nya året, förutom sushin och raketerna då.
Vi ses nästa år!
 
Tack och lov är vår lilla hund inte rädd för fyrverkerier i all fall
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar