torsdag 10 november 2016

Kvick, kvickare kvickast eller inte

Det jobbar vi på hela tiden Pinglan och jag. Hon kommer nog aldrig att bli en av de kvickaste av hästar men hon är allt något kvickare nu än i början. I går fick vi jobba med detta genom att få hästarna att verkligen driva på med bakbenen vid vändningar och inte tappa galoppen. Apjobbigt sa Pinglan men protesterade inte så värst ändå. Hade detta varit för sex månader sedan hade hon fullständigt tjurat ur och bara stått på bakbenen men nu så gjorde hon övningen ganska bra. Ytterligare ett snäpp så börjar det bli nästan riktigt bra;)!

Mina otroligt vackra illustrationer här nedan visar några av övningarna vi fick rida. Först skritt inne i fyrkanten med bommar och sedan trav och sedan galopp. I galoppen red man ut ur fyrkanten vid bommen vid spåret och följde ridhuset för att sedan gå in mellan bommarna igen. Hästen ska vara ställd fint runt innerskänkeln i hörnen mellan bommarna och sedan blir helt rakt rak längs med bommarna. Bommarna ligger så att det blev ungefär två, tre steg vid rakriktning och två steg i hörnet. Typ, jag kan ha räknat fel. Dom får inte göra det långsamt utan dom ska vara kvicka och riktigt på bakbenen och driva på med dessa. Sen ska dom helst inte vingla när dom rakriktas. Det är inte bara hästen som får bli kvick utan man får även själv vara snabb med hjälperna utan att överdriva.

Sedan fick vi ta med oss detta till nästa övning där man red på snett igenom la en ca 15 m volt och sedan fortsatte snett igenom och hoppade. Samma här, böjd runt inner skänkel, ingen fisridning utan hålla galoppen, snabbt rakrikta ut på yttertygel med jämt driv bakifrån och sedan hoppa. Pinglan skötte sig ok och kom upp fint med frambenen.

Sen var hon så fruktansvärt okoncentrerad när vi red banan. När vi kom upp till ena långsidan, där det satt människor så skulle hon INTE gå ut till väggen. Det stod dessutom en sjukt farlig ponny i en hörna så där kunde hon inte heller gå. Det där med att utnyttja vägen gick det därför lit så där med! Att sedan hoppa det hinder som stod mot kortsidan där alla människor satt var inte helt enkelt. Flertalet av sprången undrade jag om hästen överhuvudtaget såg hindret när vi skulle hoppa. Hon var så fokuserad på publiken att det nästan kändes som att hon lika gärna skulle kunna springa rakt igenom eller helt enkelt bara krascha för att hon glömde hoppa. Nu kunde hon visserligen både titta på människor och hinder så vi kom över utan missöde. Däremot var hon prompt tvungen att svänga direkt i landningen så att jag nästan var på väg att fortsätta rakt fram på helt egen hand.

När vi väl kom in i stallet fick jag förklaringen kring damens något disträa framfart. När jag ställde upp henne i stallet ställde hon sig genast och började hångla upp en av valackerna och kissade sedan en stor äcklig pöl mitt i stallgången. Fröken var brunstig helt enkelt. Vi får se hur det går i helgen för är hon lika vimsig då så lär det inte bli helt lätt.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar