tisdag 6 augusti 2013

Knatten åker hem, typ

Jag ät tillbaka på jobbet igen, så här kommer ett återanvänt inlägg för er som är nya här på bloggen. Det var så här mitt liv med Knatten började!

Jag hittade Knatten på annons på hästnet och såg direkt att detta var den typ av häst jag letade efter. Alltså en tjock, långpälsad russliknade unghäst på 2,5 år. Skämt och sido han var fin och man kunde se potentialen. Jag åkte upp med min tränare till norra Skåne och vi tittade på två hästar efter Camaro M som var till salu, ett sto och så Knatten. Stoet var snyggare att titta på men var inte så kontaktbar utan flamsade mest runt och var spänd när vi skulle löshoppa. Inte så konstigt i sig att hon var spänd då det blåste och det fladdrade i plastbanden så det stod härliga till. Sen kom Knatten, något mer flegmatisk, sprang inte så gärna om han inte behövde och plastbanden bekom honom inte det minsta. Han var väldigt nyfiken på mig och kom hela tiden upp och ställde sig nära, nära och gick sedan efter en som en liten hund. När han sen väl rörde sig gjorde han det med mycket trevliga gångarter. Mycket bra galopp, hoppade med fin teknik, visde upp ett lugnt temperament. Jag var nog rätt säker redan där men bestämde mig i bilen på vägen hem och ringde och sa att jag ville ha honom.

Sen åkte jag tillbaka till Göteborg (bodde där då och jag skulle ha hästen hos en kompis i Skåne tills jag flyttade ner igen om tre månader). Det bestämdes att jag skulle hämta honom helgen därpå då jag var nere i Skåne igen. Sagt och gjort, jag fick med mig en kompis och lånade ett släp av några på stallet. Mitt eget släp var så slitet att jag inte vågade köra med det. När vi kommer fram är djuret redan beskitigat, jag tecknar försäkring och för över pengar. Hästen lastas, det går ganska bra och förra ägaren sätter fast honom. Vi sätter oss i bilen och vi kör,kababoom låter det och min väninna säger nu gick han över bommen. Jag är då en ganska onervös människa med mycket litet risktänkande och säger glatt ja men nu är det stilla hade han gått över hade det väl låtit mer? En normal människa hade kanske gått bak och kollat, men inte Titti inte, kan tyckas oansvarigt ja! Har dock lärt mig den hårda vägen som ni snart ska se. Jag fortsätter därför glatt att köra, det är mycket stilla där bak och allt är frid och fröjd. Då kommer vi till en liten nedförsbacke! Min väninna tittar till i backspegeln och skriker, helvete han har kommit ut! Även jag tittar i backspegeln och mycket riktigt, ut genom framdörren tittar Knatten!


Han står där så fint med huvudet ut och frambenen på platten vid dragarmen på släpet. Jag bromsar, mycket försiktigt, lägger i handbromsen hårt och går ut! Där hänger halva Knatten ut genom framdörren med bommen i ljumskarna. Nu fanns det utlösbara bommar på släpet, ett gammalt bojsläp, så bommen löser vi ut så att han är lös inne i släpet. Knatten tar hela situationen med ro och tittar sig förvånat omkring. När jag tittar längs med vägen, en smal skogsväg, ser jag hur det kommer en stor timmerbil i en ganska ansenlig fart mot oss! Jaha fattas nu bara att den skrämmer hästen så han får panik! Jag säger till min kompis att hon skall stanna lastbilen så att den ska köra förbi under största möjligt försiktighet och tystnad, vilket den tack och lov gör samtidigt som jag lugnande klappar Knatten i huvudet. Knatten bibehåller sitt lugn, lastbilen kör förbi, Knatten sitter fast!

Jaha, där står vi skogen med en häst halvvägs ut genom framdörren med bogarna ute och vi kan inte få in honom igen. Så vad gör jag, jo jag manar glatt på min nya häst att komma ut genom framdörren helt och hållet, vilket han gör och spräcker hela taket, på det lånade släpet. Vi får tag på gamla ägaren som kommer och jag frågar försynt om han kan stå kvar hos henne ett tag till? Det går bra och jag leder tillbaka honom till gården han kom från, med fd ägarens ord att han är aldrig ledd utanför gården förut. Ja ja säger jag han verkar ju ta det mesta med ro så det är nog ingen fara, det var det inte heller, han gick så lugnt och fint bakom mig hela vägen tillbaka, vi mötte en traktor och en bil men det bekom honom inte alls (sin ovilja mot traktorer har han utveckalt senare).

Efter en koll av hela hästen konstaterar vi att han klarat sig genom hela intermezzot med endast ett skrapsår över ögat, ofattbart faktiskt, jag menar han hade kunnat fått frambenen avhuggna, krossat revbenen, brutit sig eller fått traumatiska men för livet, ja han hade typ kunnat dö på fläcken! Men inte Knatten inte!!

Och vad lärde jag mig av detta, jo att alltid köra unghästar med halsrem, att alltid kolla när det låter för mycket i släpet, att köra försiktigt. Jag kan säga att när vi körde hem honom nästa gång höll M på att bli galen eftersom jag snigelkörde i tio mil!!

Och släpet, ja det fick jag köpa, det var till salu när jag lånade det, och dom skulle ha lika mycket för det som det kostade att sätta ett nytt tak på vilket jag hade fått bekosta. Att köpa det och laga taket blev billigare så alla tjänade på den affären! När jag köpt det satte jag ett extra lås på framdörren så att den inte kan gå upp om någon nu skulle få för sig att gå över bommen igen!!

Nästa gång kan jag berätta om när Guava kom ut genom framdörren!!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar