Att provrida

Att leta häst är inte helt lätt. Framförallt om man nu ska provrida och ännu värre hoppa när man provrider!! Trots att jag nu har hållit på med hästar i större delen av mitt liv och har köpt några på vägen så har jag aldrig provridit tidigare! De hästar jag köpt genom åren har inte varit inridna så jag har inte kunnat provrida dom. Nu har jag ju bestämt mig för att inte köpa en oinriden häst den här gången och då måste man ju provrida. Tant börjar bli gammal och känner inte längre för att sitta på bockande djur och trilla av och bryta lårbenshalsen. Då är det bra att köpa inridna hästar och då  måste man prova.

Att prova häst innebär att man sitter på vilt främmande djur när deras ägare/säljare står och tittar på en. Då blir jag osäker och känner mig ungefär som om det var första gången i livet som jag satt på en häst och då rider jag som en kratta! Som tur är så har jag dålig impulskontroll och en bristande förmåga till eftertanke så jag behöver bara rida en kort stund för att bestämma mig för om jag gillar hästen eller inte. Bara det att jag nu sitter på de djur som jag tittar på är ännu en parameter som ger en dimension till om hästen är något för mig eller inte, tidigare har jag alltid bestämt mig i fall hästen är något att ha bara på att titta på den. Det har gått rätt så bra hitintills så därför tycker jag att provridningen inte behöver dra ut på tiden, om det dessutom är gröna hästar så säger den mest något om hur gångarterna känns och gillar man den känslan så gör man det eller inte.

Bild : NORMAN THELWELL (1923-2004)