Hej igen jag har börjat min semester och då blev det även lite semester för bloggen! Jag är en rutinmänniska och när mina rutiner bryts så tappar jag lite fokus här i livet. Början av semestern tillbringade jag i Falsterbo där jag har jag tittat på massor med fem och sexåringar och några sjuåringar. Så jag har sett mängder med fina djur!
Nu skulle man ju tro att detta skulle inspirera men tyvärr har det fått motsatt effekt. Själv sitter jag här med en åttaåring som för tillfället inte går bättre än en gammal trock ridskolemärr. Att då se alla dessa fina småtttingar leverera får mig bara att misströsta ännu mer då det gäller mitt eget djur.
Jag har kommit fram till att jag har gjort fundamentalt fel med Knatten så det är inte hästen som gör mig besviken utan det är mig själv jag är besviken på. Jag har lyckats att helt sabotera en fin häst som nu kommer att hamna i den grå massan av 1.10 hästar med en medioker ryttare på ryggen som harvar runt på lokala tävlingar år efter år. Det vägrar jag då säljer jag hellre hästen och slutar rida än att hamna där! Se där nu fick jag satt ord på det jag känt den sista tiden med min ridning, med hästar, med tävlande! Luften har helt gått ur mig. Kanske känns det bättre i morgon, vem vet! Over and out Bittertittin!
Vore ju lite intressant att höra om din(a) tränare tycker likadant (skriver hon lite skeptiskt).
SvaraRaderaVarför inte rensa ridhjärnan på allt som du gjort till praxis och rutin, oavsett om du tränar för gud fader själv så behöver du ny input. börja från noll med någon som aldrig sett dig rida och där ni inte har en tendens till att jämföra med innan eller behålla vissa saker. Börja för noll med en bra men ny tränare, rid ett pass och hör vad den spontana tanken om brister är. Jag vet 2-3st här som kan fixa dig synd bara att du bor hur långt bort som helst.
SvaraRadera