Jag har den sista tiden kommit in i en hästlivskris, åttaårskrisen. Nu är djuret inte unghäst längre, nu ska han prestera och det är jag som ska få honom till det. Knatten trivs bra med att vara en brat så han tänker kanppast lägga två hovar i kors för att förändra sig. Allt hänger på mig! Är jag kvinna nog för denna uppgift? Har jag förmågan och kunskapen, är jag en tillräckligt bra ryttare? Just nu tvivlar jag verkligen på det! Hitintills känns det inte som jag gjort något direkt fantastiskt jobb precis
Som vid livskriser så tänker man en del, är det dags att gå vidare och byta riktning helt!? Jag kanske skulle lägga det här med hästar helt på hyllan och ägna mig åt lämpligare sysselsättningar som knyppling eller något. Knyppling kan väl knappast kullkasta ens självförtroende på samma sätt som ridning, eller? Kanske trädgårdsskötsel om inte annat så skulle det ta lika mycket tid som i stallet om man nu skulle oroar sig för sysslolöshet! Eller varför inte bli en soffpotatis och kolla på netflixserier hela dagarna?
Eller så får jag heltenkelt ta mig och Russ i kragen och ta oss igenom åttaårskrisen. Jag fick en del tips av Bästa Grannen i går så vi börjar där! Nu ska jag ut och rida in en ponny, det är lite lagom svårt!
Definition:
Kris innebär att den gamla kartan inte fungerar längre och att någon ny inte förefaller finnas i sikte. Du kan inte gå tillbaka till det gamla och ser ingen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar