Vår?

Första turen ut, utan att man frös av sig alla uttstående delar på kroppen! Knatten inledde vår uteritt bort till backarna under lugna och sansade former. Sen kom en liten krossmotorcykel farande och den visade sig vara lika farlig som en hel traktor!! Jag hade all sjå i världen att få Knatten att inte rusa handlöst hemåt eller att hoppa på harmlösa fotgängare eller cyklister. Knatten hade planer på att göra både och! Jag löste det hela genom att få djuret att stå still medan krossen och alla andra hade kommit förbi oss. Sedan satte jag sporrarna i Knattens omfångsrika mage och fick honom att gå framåt i en något spänd och uppblåst trav.

När vi väl kom upp på backarna var min tanke att vi skulle galoppera och trava, tyvärr var St: Hans nerlusat av joggare, hundrastare, barnfamiljer och annat löst folk. Jag travade lite, men att galoppera var helt uteslutet då jag hade fått stanna var femte  meter för att inte skrämma livet ur eller rida ner någon stackare. Knatten är inte alltid så lätt att få stopp på, eftersom han är kan vara rätt så sellektiv när det gäller förhållande hjälper!

Jag kom fram till att risken för att inte få stopp på Russet vid ett möte med folkmassan, som han då förmodligen hade trampat ner när den kom i hans väg, inte var värld att ta för att få uppleva den underbara känslan av en rask vårgalopp. Så jag höll mig snällt i skritt av omtanke om mina medmänniskor. Vårgaloppen på backarna får vänta!!

Knatten och jag i vårgallopp