Sovmorgon vad är det?

Varje gång jag tänker sova ut och ligga och dra mig i sängen så vaknar jag i ottan i alla fall. Kan någon förklara för mig varför det är så. I går när klockan ringde var det hur svårt som helst att överhuvudtaget öppna ögonen. I dag när jag är ledig och hade kunnat sova länge så vaknar jag 6.15 och är alldeles för rastlös för att ens försöka somna om igen. Då är det lika bra att gå upp.

I dag åker Metallic och jag till Hagahill för att hoppa lite bana, med på färden är även Kullen och A. Det blir tyvärr ingen träning för Jacob på ett tag då han är i Arezzo. Om jag är avundsjuk, inte då!

I går red jag ut i skogen med Knatten. Finns det något bättre att göra en fredageftermiddag efter en stressig arbetsvecka? Inte för mig i alla fall. Jag, Knatten, träden och så ett gäng rejvande fåglar som höll låda:). Efter jobbet är det skönt att komma till stallet och bara släppa allt som varit under dagen. Jag jobbar som psykolog och större delen av min arbetsdag gäller olika former av problemlösning tillsammans med andra människor. När jag kommer därifrån är jag ofta rätt så mentalt sliten och det sista jag behöver är mer människor. Då är det skönt att ägna sig åt stallsysslor och hästar. Visserligen är där ju människor i stallet men dom pratar man häst med och man väljer själv hur nära relation man vill ha.

Vissa människor i stallet kommer man ju bättre överens med än andra och vissa blir även nära vänner som man lär känna väldigt väl. Trots att jag i stallet kan lära känna någon väldigt väl så brukar jag inte umgås "privat" med mina stallvänner utan att hästar är inblandade. Hur har ni det? Jag vet inte  riktigt varför det är så? Jag umgås inte heller med arbetskamrater på fritiden, jag är en sådan där tråkig människa som aldrig följer med på afterwork, då ska ju jag till stallet. Jag blandar inte heller in min familj med hästarna eller ridningen främst för att dom inte är intresserade men även för att jag inte direkt bjudit in dom. Stallet är min egen sfär. Det hade visserligen varit roligt om min dotter hade delat mitt intresse men jag är inte allt för ledsen för det heller. Pojkvänner eller sambos anser jag inte har i stallet att göra överhuvudtaget, såvida dom inte ska hjälpa till att ta in halm eller något. De gånger Måns varit i stallet är lätträknade och då har vi varit tillsammans i sjutton år! Nog funderat nu.