Deppigt att inse vissa saker:(!

Jag fortsatte att lyssna på övriga avsnitt av ridpodden och blev smått deprimerad faktiskt. När Lisen sitter och diskuterar med sina kunniga gäster inser man att man är en liten fis i ridrymden. När jag rannsakar mig själv så kan jag nog inte alls rida fullt så bra som jag har inbillat mig! Hur känner ni när ni har lyssnar på dessa sändningar?

Precis som när jag pluggade till psykolog och hade varenda psykisk sjukdom som jag läste om så inser jag när jag lyssnar på programmet att jag förmodligen har alla de brister man talar om. Självinsikt är ibland som en böld i rumpan, inte helt bekväm alltså! Men det är när man når självinsikt och kan se på sig själv kritiskt utifrån som man kan växa och utvecklas. Tror att jag läst det någonstans i mina kursböcker! Så var ärliga nu kan ni se på er själva kritiskt när det gäller er ridning och hästhållning eller är ni helt felfria?!

Efter denna uppfriskande insikt gav jag mig av till stallet fast besluten att nu jädrans skulle här etableras respekt och ledarskap. Detta genom att få ner mitt obstinata djur i "hålet" ute på ridbanan. Det som jag misslyckades med häromdagen. Jag rider så gott som aldrig med graman men nu åkte den på för att ha någon som helst kontroll på Russ när han reser sig och vänder. Vilda Hilda assisterade från marken. Gramanen funkade ganska bra till att börja med då jag rätt så snabbt fick koll på honom vid "bakbenssnurrarna". Tyvärr är min häst rätt så obstinat och påhittig så han utvecklade en helt ny teknik för att komma undan. Jag vet inte riktigt hur jag bäst ska beskriva denna teknik, men det var någon form av hybrid mellan stegring,  bockning, bita tag i bettet och dra iväg, typ. Först reste han sig lite lätt på bakbenen för att sedan bita tag i bettet, snurra runt och skjuta fram halsen fram neråt och ta ett bockliknade skutt iväg bort från "hålet". Jag satt ganska löst ett par gånger. Till slut var jag tvungen att hoppa av och för att övertala honom från marken i stället vilket till slut gav resultat. Knatten gick till slut ner i gropen/avgrunden men då hade han försökt att springa över mig ett par gånger.

För att förtydliga så är gropen ett hål efter banken som tagits bort från hoppbanan. Så här i efterhand skulle jag givetvis INTE ha gett mig i kast med det här projektet, men har man väl gett sig in i något så måste man ju avsluta det, eller? Det är så lätt att vara efterklok! Nu är det gjort och jag tänker aldrig någonsin mer göra om det!! Tyvärr väntar andra utmaningar när det gäller Knatten! Vi har ju bron, eller BRON hemma i Knästorp. Bron som går över Höje å måste passeras för att ta sig runt en av ridvägarna som jag gärna använder. Denna bro uppskattas inte av Knatten och jag har hitintills inte lyckats rida över den utan bara leda honom. Målet efter sommaren är att vi ska ta oss över med mig på ryggen! Återkommer om detta projekt.

Projekt nummer två under sommaren är att vänja Knatten vid vattenhinder. Jag ska hem och stycka Matheas gamla pool och göra vattenmattor av den! Sedan ska Knattens sommar kantas av olika former av vattenmattor och vattenhinder ;)!! Hoppas jag överlever sommaren!!

När Knatten inte vill!!