onsdag 15 oktober 2014

Ack vad jag bedrog mig!

Jag skrev häromdagen "att i morgon vet jag" men nu kan jag tala om för er att det gör jag minsann INTE! Eller jag vet inte det jag ville veta utan något helt annat! Vi tar det från början. När jag kom upp till kliniken så hade jag ändå rätt så goda förhoppningar, trots min dystra livsåskådning, och det hade även veterinären. När jag springer med Knatten så är han så förbaskat halt som han bara kan vara på höger fram. Så halt att det omöjligt kan vara den ursprungliga hältan!! "Men vad fan" är min tanke och jag tror faktiskt nästan att veterinären tänker det samma.

När dom böjer Russ protesterar han vildsint och han är väldigt öm över kotsenskidbenet (blev det rätt tro) där han har ett sår som jag upptäckt dagen innan. Han är  lite extra känslig just där på det högra benet då han har en gammal "krigsskada" där sedan förra året. Ni som var med då vet att Knatten levde rövare med mig vid igångsättning och sparkade sig själv på utsidan av kotan. Han spräckte då ett blodkärl och fick en ganska kraftig blödning under huden. Kärlet läkte men det har blivit något förtjockat och hårdare vilket gör att man måste vara lite extra försiktig när man lindar eller sätter på skydd då det annars lätt blir tryck vilket det tyvärr blivit fast jag varit så försiktig när jag lindat honom.

Hur som helst efter röntgen och ultraljud kunde veterinären konstatera att han troligen fått en irritation/svullnad under huden som trycker på den nerv som ligger precis under blodkärlet! Inget farligt och ingen större risk för själva leden men ack så irriterande då den tänkta undersökningen inte kunde göras. Därav går jag fortfarande ovetandes om hur det är med den ursprungliga hältan? Detta innebär att jag får skritta ytterligare ett tag och lite då och då kolla om han är halt i trav. När han inte är halt längre så får jag boka en ny tid och åka upp igen för ytterligare en koll!! Det är roligt nästan jämt när man har häst! Så jag har ingen aning om han är halt eller inte, eller jag vet att han är halt men inte från den hältan. Förvirringen är på topp! Positivt är att Knatten är så ren och fin i sin högra kota som han bara kan vara, det såg jag ju på röntgen och det är ju skönt!!

Titta så mycket som kan gå sönder!!



2 kommentarer:

  1. Svar
    1. Har nog kommit till det stadiet när det nästan är komiskt! Du vet "ska man skratta eller gråta"!

      Radera