Orolig sömn

Jag har sovit jättedåligt i natt, ni vet när man ligger och är rastlös samtidigt som man sover. Jag har drömt förbryllande drömmar och vaknat till lite halvt då och då. Om det är Knattens stundande veterinärbesök eller jobbet som bidragit till min dåliga sömn är svårt att avgöra. Både och förmodligen.

Jag brukar sällan vara speciellt stressad på jobbet, men nu helt plötsligt så är jag det. Antagligen för att jag har mer att göra och för att jag har svårare ärenden, men den största bidragande orsaken tror jag är att jag inte har någon energizon nu när hästen inte är på topp. Det är ju på hästryggen som jag hämtar ny energi och får dom där kickarna som gör livet lite extra värt att leva. Den där galoppen som gör att man bar andas lycka, det där språnget som får en att känna sig fri, ja ni som håller på vet vad jag menar. Jag har inte galopperat på flera veckor och jag har inte hoppat på flera månader. Livet blir då så grått, trist och meningslöst. Hur tänkte jag egentligen när jag fick för mig att jag skulle sluta rida?

Just nu har jag glömt den frustration jag kände över ridningen och Knatten eftersom den nu har bytts ut med frustrationen över att inte kunna rida mitt djur ordentligt! Ambivalens de lux!! För mig räcker det inte att vara i stallet och bara pyssla, jag är inte det minsta pysslig av mig. Jag är inte sådan att jag står och gosar, fixar eller bondar med min häst bara för dessa sakers skull. Jag gör det med ett syfte och det är för att jag vill ha en häst som är välskött och för att jag inte ska skämmas för Russ när jag rider honom. Visst kan jag gosa och "prata" med Knatten men det är något jag gör i förbifarten eftersom man ändå håller på att göra iordning för att rida eller vad man nu ska ta sig för med hästen. Jag är nog lite lätt anknytningsstörd då det kommer till hästar. Jag tycker om, eller nästan älskar de hästar som jag rider och har en relation till men livet går inte under om jag på ett eller annat sätt skulle mista dom.

Jag har någon gång sagt att Knatten är "The Love of My Life" när det gäller hästar men det är nog mest för att han är den häst som i mitt liv har varit i särklass roligast och mest givande att rida! Sedan har han givetvis en tilltalande personlighet också och jag pussar honom gärna på mulen då och då. Men om jag hade ridit en häst som hoppat ännu bättre och varit ännu roligare att rida så vet i katten om jag hade varit Knatten lojal?! Visst är jag hemsk! Men hästar kommer och går så är det bara och från den dagen då jag som tolvåring förlorade min första häst så har jag nog aldrig öppnat mitt hjärta fullständigt för någon häst igen.

Men jag älskade dom alla! (Nästan alla i alla fall.)

Men han är ändå rätt så bedårande!!