Frustration

Just nu är jag en riktig pain in the.... att befinna sig i närheten av! Jag känner mig så förbaskat arg och irriterad. Allt och alla är dessutom MOT mig, det är jag helt övertygad om! Det som sägs till mig tolkar jag som ett personligt påhopp och som negativ kritik mot mig som person. Givetvis finns det en resonlig del av min hjärna som fattar att problemet ligger hos mig och inte hos någon annan. Men det är banne mig lättare att skylla på andra än se sin egen del i det som utspelar sig runt omkring en, eller hur?  Jag kan hjälpligt dölja mina känslor på både jobbet och i stallet men hemma är det desto svårare. Det är synd om Måns och Mathea nu!! I kväll när jag kommer hem får jag nog ta och skärpa till mig för annars lär jag nog bli ensamstående och barnlös inom en snar framtid.

Det jag har allra helst mest lust att göra just nu är att bara gå under jorden och vänta på bättre tider. Varför skriver jag detta i en hästblogg. Jo för att mitt humör är intimt relaterat till mitt hästliv! Mår hästen dåligt  eller jag inte har möjlighet att rida som jag vill så mår jag dåligt så är det bara. Just nu är frustrationen på topp. Att bara skritta räcker liksom inte för att bli tillfredsställd. Dessutom blir jag helt olycklig av att se Knattens fysik! Han har tappat varenda muskel han har i överlinje och rumpa. Han har ALDRIG sett ut så här. Inte ens när han stod efter operatioen förra året föll han ur nämnvärt. Nu har han ett kantigt kors och en smal tunn bakdel. Att han sedan har en hel urskog till päls gör ju inte heller direkt under för utseendet! Måtte djuret vara ohalt vid nästa återbesök så att jag i alla fall kan få planera för återuppbyggnad av min häst!