måndag 27 oktober 2014

Sammanfattning helgen

Helgen kan ju sammanfattas med att jag har helt förbaskat usel balans! Jag åkte av igen och denna gång på Russ, i skritt! Vad är det med mig nuförtiden jag flyger ju av som en vante jämt och ständigt numera? I somras var det ponnyn och nu Knatten. Beror det på åldern att balansen försämras? Innebär det att jag nu kommer att åka av stup i kvarten med tanke på att min häst inte alltid går på ett rakt spår, rakt fram, eller på marken?

Hur som helst skrittrundan runt anläggningen slutade ganska abrupt då Knatten gjorde ett av sina berömda 180 graders tvärkast, först åt ett håll för att sedan vända tvärt åt andra hållet igen. Jag brukar oftast sitta kvar vid dessa helomvändningar men den här gången hann jag inte med överhuvudtaget. Resultatet var kraschlandning på min välformade rumpa med efterföljande bakåtkast och landning på skalle!

Där sitter jag på marken rätt omtumlad och oförmögen att först resa mig upp och ser min konvalescenta häst galoppera i väg i fjärran. En del svordomar tänktes när jag hasade mig upp och började att vingla iväg efter djuret. Jag hann bara en bit på vägen innan jag blev uppfångad av Mamma P som vänligt men bestämt trycker ner mig på marken trots mina protester. Där på marken vete katten vad som hände för jag bröt fullständigt samman i tårar, förvirrade ordsvador och skratt i en salig blandning. Kanske var det adrenalinpåslaget eller så var det bara känslan av det totala misslyckandet att dratta av i skritt som fick mig att bete mig som jag sladd hoedet, som vi säger här i Skåne!! Eller så var det just för att jag slagit huvudet!

Hur som helst så fick jag inte lov att resa mig, trots att jag ville, utan ambulans tillkallades. I mitt tycket en ganska onödig handling, men jag hade inte så mycket att säga till om. Det var spineboard och hela baletten, jag hade helst sluppit, jag får panik av att ligga fastspänd på den där brädan!! Jag försökte informera omgivningen att det faktiskt inte var något som helst fel på mig men det var det minsanna ingen som lyssnade på! Efter röntgen kunde det i alla fall konstateras att jag hade rätt om att jag inte brutit ryggen och jag blev hemsläppt. Resten av helgen har jag varit ganska dämpad både till kropp och själ och jag har lite ont i den nedre bakre regionen! Ja det var min helg hur var er??



2 kommentarer:

  1. å nej, stackare!! Känner igen mig... det är liksom det allra mest förnedrande att åka av i skritt. Lite som att trilla i liftkön i fjällen och bryta benet. Men vad bra att det inte var nån fara! /Ida

    SvaraRadera