Deptalk!!

Jag är deppig fast jag inte har någon riktig anledning egentligen! Jag har ju allt jag kan be om, en fin, hel häst som utvecklas hela tiden, en go familj som finns där när jag kommer hem, ett bra jobb där jag tror att jag uppskattas, fina vänner som jag kan dela mina tankar med! Så jag borde bara vara glad och nöjd, det är jag väl ändå innerst inne men jag är ändå lite deppig.

Varför, jo för att det känns som att jag står och stampar på samma ställe, trots att Knatten och jag med, har utvecklats så blir det inga resultat av det och med resultat så menar jag placeringar. Jag vet att rosetter inte är allt men någon gång kan man väl ändå få en liten färgad rosett? Ett lyxproblem, jag vet, men jag måste ändå få det ur mig. Det blir väl så här när man hela tiden höjer ribban och aldrig riktigt nöjer sig med var man är.

Målet var ju att rida Tour of Amatours i Falsterbo i sommar och som det ser ut nu så blir det inte av. Sen har jag ju mitt andra mål som har få stå tillbaka då jag försökt att kvala till Falsterbo. Det målet är att debutera 1.40 på Lundahoppet i midsommar. Eftersom jag knappt ridit några 1.30 då jag nästan bara startat 1.20 för kvalningens skull så känns det lite orealistiskt just nu i dag!

Ska jag jag helt släppa Falsterbo och fokusera på målet med debut i 1.40 eller ska jag fortsätta att försöka kvala vilket känns orealistiskt just nu och flytta fram debuten till längre fram i höst? Verkligen lyxiga frågor att ställa sig? Jag kanske bara ska tagga ner och vara tacksam och glad för att min fina, fina häst är frisk och hel och så rider jag 1.20 och 1.30 och försöker mig på en 1.35 i Trolleholm om tre veckor? Japp, så gör jag!! Så nu känner jag mig genast bättre, tack för att ni lyssnar, eller något, men det är sånt här som gör det bra att blogga, man kan ställa sig en massa frågor och så svarar man själv på dom, hihi!

Rosetter är inte allt, men kul att få!!