fredag 11 april 2014

När man ler så blir man glad?

I går på  lunchen så pratade vi om ansiktuttryck och att vi visar våra känslor i ansiktet men även  att ansiktuttrycken i sig själv påverkar vårt humör. Det vill säga när du ler så sänder munnen signaler till hjärnan att nu är du glad.

Eftersom jag fortfarnade är kinkig så provade jag det i bilen på vägen till jobbet, att le och skratta fast jag kände mig som en jävligt gnällig surkärring. Jag vet inte om jag blev gladare av det precis, men jag skrämde nog halvt ihjäl cyklisterna jag körde förbi där jag som en sinnesjuk log bakom ratten. Tanken på att jag måste ha sett ut som en galen massmördare där jag körde gjorde mig i alla fall på lite bättre humör så på något sätt lättade det upp min stämning. Om jag dessutom skrämde några cyklister så ser jag det bara som en bonus.

I går hände det inte så mycket spännande på ridfronten planeringen hade ju från början varit bomtrim men jag bytte ut det mot uteritt, så trimmar jag i kväll i stället. På lördag är det tävling och jag hoppas att Knatten är reltivt loss i sin vänstra sid så att jag inte bara kan svänga åt höger utan även åt vänster. jag startar en 1.20 i avd B så det blir lite snabbtävling vilket är skönt eftersom jag känner mig lite trött och seg för tillfället. Det måste vara vädret? Jag behöver solljus nu för jag behöver bilda lite livgivande D- vitamin känner jag!!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar