Tidiga mornar

Jag har bestämt mig för att någon dag i veckan ta stallet och hästen innan jobbet! Detta beslut känns rätt tungt när väckarklockan ringer halv fem på morgonen. Anledningen till att jag ska göra så här är för att döva mitt dåliga samvete som frånvarande moder och sambo. Jag kan ju då förära familjen min närvaro en hel kväll!! Det var nog faktiskt mest jag som var exalterad över detta arrangemang för när jag kom hem redan halv fem i stället för tio på kvällen verkade familjen måttligt intresserad av min närvaro.

När jag glad i hågen kommer in i hallen och hurtfriskt skriker hej får jag enbart tystnad till svars. Den enda som överhuvudtaget noterade min närvaro var Rassel, han blir å andra sidan helt överlycklig när jag kommer, men så är han ju en hund. Både sambo och barn befann sig på övervåningen framför sina datorer och bemödade sig knappt med att säga hej! Så mycket är jag alltså saknad hemma när jag är i stallet! För att se det från den ljusa sidan så kan jag i fortsättningen lika gott vara i stallet hur länge jag vill utan att ha dåligt samvete!