Evigheter och supersnabbt

Det känns som det var evigheter sedan jag var i stallet men det är ju faktiskt bara en dag som jag inte har varit där? Tisdag kväll är det hoppning som vanligt, jag hoppar båda filurerna och får försöka fixa det här med logistiken på bästa sätt! Jag får hoppa först med Ture så att jag kan springa in med honom och byta till Russ när dom sista i gruppen hoppar färdigt, Russ i sint tur får vara färdigborstad och redo att kläs på! Det borde funka?? Jag får ju springa som en skållad råtta men det går nog, jag kan gör saker otroligt snabbt om jag sätter den sidan till.

Det allra snabbaste jag gjort är nog att tävla på ca 20 min och då red jag två klasser!! Det var nog förr, förra året. Jag tror det var den första tävlingen för året kanske i februari eller något sådant. Det började snöa sjukt mycket när jag var på väg till stallet på morgonen och vägen utanför såg ut att snabbt kunna snöa igen. Det hade nog varit klokt att stryka sig (som alla andra gjorde) men jag resonerade som så att det slutar nog snart snöa! Jag lastar in häst och medhjälpare och plöjer iväg till tävlingen, som låg bara tio minuter från stallet, en osnöig dag ialla fall. Det var nerförsbacke på vägen dit så det gick bra att ta sig igenom snödrivorna så länge man inte stannade, vi bad en stilla bön om att inte få möte och den hörsammades tack och lov.

Väl framme går vi ut i tron att vi har gått om tid, jag går och köper mitt kaffe som jag inte kan vara utan, medan min medhjälpare går för att visa vaccinationsintyget. När jag precis fått min kopp ser jag från kafeterian ner på banan att klassen har börjat. Detta bekräftas av min medhjälpare så vi springer ner för att höra när jag ska in på framridningen, där skulle jag varit för en bra stund sedan för jag skulle in på banan som nästa!! Jag frågar om dom kan vänta och låta andra rida före mig det kunde dom, tyvärr var det inte så många andra kvar (dom flesta hade varit kloka att inte åka till tävling i snöstorm och strukit sig). överdomaren frågar om jag är snabb och det lovar jag att vara om dom höll klassen. Det gjorde dom;)! Knatten stod i släpet visserligen sadlad men ändå fortfarande otränsad, vi får ut honom illa kvickt, jag sitter upp, hoppar ett litet räcke och går in, jag lär mig banan när jag travar runt (fattar inte att jag kom ihåg den) och rider banan, vilket går galant, en klass avklarad på knappt 10 minuter.

Jag har inte fått mitt kaffe ännu och det är VIKTIGT att jag får det, så vi ställer in Russ i släp, går upp i kafeterian och beställer in nytt kaffe. När jag får den koppen inser jag att nästa klass nu har börjat och att jag skall rida om bara några minuter. Jaha, jag kastar den här gången i mig två klunkar, rusar ner till släpet och tar ut hästen återigen i samma hastighet. Knatten ser något förvirrad ut och undrar vad katten vi håller på med? Upp på ryggen snabbt som bara den och in på banan lika snabbt ännu en gång. Det gick bra igen har jag för mig. Snipp, snapp, snut så var tävlingen slut!

Ja det var snabbaste tävlingen jag varit med om i alla fall! Knatten som inte var så erfaren skötte sig ypperligt och hade en otrolig fattning under hela tiden! Så tycker en del att jag är oseriös?? Förstår inte varför?