Träning på Ture

I dag red jag för Bästa grannen som gjorde sitt bästa för att lära mig att byta på Ture. Jag vet inte om jag har skrivit om det innan men att byta är INTE min starka sida. När jag skulle lära Knatten byten kändes det som ett hopplöst projekt, inte för att Knatten inte skulle kunna lära sig byta men för att jag skulle lära honom det. Visserligen byter Knatten fint numera och det är jag som har lärt honom det men det känns nog som mer tur än skicklighet från min sida.

Nu skulle det i alla fall bytas och Bästa Grannen uppmanade mig att använda mig av spöt för att komma åt ytter bak. Nu var det inte så att jag inte ville använda spöt utan jag kunde bara inte. Min hand lydde mig liksom inte, när Bästa Grannen strängt uppmanar mig att "använd spöt nu!" så gjorde jag ett försök, men synapserna från hjärnan gav liksom inte signal till armen förrän vi ridit hur många varv som helst på volten.

Till slut fick vi till det men jag konstaterade än en gång att jag är helt hopplös när det gäller att stötta hästarna till att få till byten! I stallet skulle jag förklar för grannnen om min svårighet med att använda spöt genom att visa henne hur jag "piskade" med min vänstra arm. När jag då skulle slå till mig själv på benet (lätt) så missade jag benet, inte bara en gång utan flera! Sen visade jag det för J och då missade jag då med! Inte konstigt att Ture inte fattade, jag måste ju ha vispat runt helt utan att träffa honom över huvudtaget!!