Ensam hemma

Nu har la familia åkt till Norge och jag och Rassel är ensamma kvar hemma. Jag har faktiskt separationsångest från Mathea redan fast dom knappt har kommit till Landskrona ens! Det är första gången Mathea åker hemifrån utan mig, att Måns åker det är jag van vid men inte Mathea. Men jag ville det här och lite skönt ska det allt vara att rå sig helt själv i några dagar.

Nu kan jag ju faktiskt vara i stallet hur länge som helst utan att ha dåligt samvete, jag kan titta på vad jag vill på netflix och när jag vill, jag kan somna i soffan utan att känna mig som världens sämsta sambo! Så det har sina fördelar och det var dessa jag var ute efter då jag bestämt sa till att jag inte ville följa med. Jag ångrade mig definitvt inte när jag fick höra att hyttan de ska till är helt utan el!!

I går hoppades det som vanligt på båda hästarna. Ture var lite matt och Knatten inte, om man ska sammanfatta det hela kort. Ture kändes väldigt fin och gjorde det han skulle men han gjorde det inte med riktigt den laddningen som han hade vid förra hoppträningen. Bästa grannen tycker även hon att han känns annorlunda. Det är svårt att förklara men något var det, ålder, utveckling, fällning det återstår att se?

Knatten fick sättas på plats ordentligt, han har ju lagt sig till med den lilla ovanan att bara sticka iväg. Detta gjorde han i går ungefär två galoppsprång ut några gånger. En gång låg vi helt rätt men i stället för att hoppa av så gjorde han någon konstig form av axeleration och hoppade över hindret med fram men rakt igenom med bak. Han smällde nog till sig ordentligt, det var rätt åt honom, för sedan blev han lite bättre. Jag fick dock sätta honom på rumpan ett par gånger för att få honom att lyssna på mig. Trotsålder nr 2 eller så har hästskrället bara fått hybris och tycker att han kan leka sig igenom träningarna? Något att jobba på.

Jag vill inte att han ska börja hoppa 1.20 som om det var någon form av julklappshoppning eller påskhoppning. För er som inte vet vad dessa hoppningar är för något, så går dom ut på följande, vid jul eller påsk så klär man ut sig och sitt djur lite juligt eller påskigt. Sen rider man på en bana med hinder (alltid samma) på ca 50 cm höjd, denna bana gäller det att rida så fort och snävt som möjligt. Hästar och männískor brukar bli som tokiga och det går undan av bara den! Lite så kändes den första 1.20 vi red i söndags, minus det snäva svängandet då, men inställningen hos Knatten var ungefär den samma som brukar infinna sig vid jul/påskhoppningarna, det vill säga tokig ponnyhäst. Lite av detta tog han även med till gårdagens träning, inte ok!

Som sagt vi tränar vidare med mycket stopp på rakt spår efter hinder, igen!!