Hopp, hoppi, hopp, hopp

I  går fick jag lite privatträning av Mr B i "lilla" ridhuset. Eftersom jag efter gårdagens longering tyckte  mig sitta på en halt häst så red jag fram som en kratta, dvs inga ben och ingen kontakt med munnen. Russ gick som, ja som ett russ och var minst sagt ganska obehaglig att rida. Både M och
Mr B beskådade djuret intensivt och skakade bara uppgivet på huvudena när jag gick på om att han  nog faktiskt var halt på alla fyra benen.

Vi fick värma upp på upphöjda travbommar där hästen jobbade på jättefint, kanske för att jag nu börjat använda mina ben och fått någon form av kontakt med hästens mun??  Mr B skakde återigen på sitt huvud när jag frågade om det inte syntes den minsta lilla ojämnhet ändå? Just nu börjar jag nu tro att det kanske bara sitter i mitt huvud. Sedan började vi hoppa och hoppade inte Russ lite mycket åt, vänster eller höger eller, ja konstigt. Nu tyckte jag mig se rätt så uppgivna och menande blickar från backen medan dom båda unisont säger att det inte är något fel på hästen!! Jaja det är ju lätt för dom att påstå det, dom sitter ju inte på!

Vid det här laget var dom nog rätt så trötta på mig båda två så när vi skulle hoppa banan höjer dom upp alla räcken på minst 1.40, antagligen bara för att få tyst på mig. Räcket ur kombinationen låg på 1.50, bara för att liksom. Åhh, som han hoppade djuret, helt fantastiskt faktiskt, rakt, högt, mjukt och lätt! Han anstränger sig inte mycket heller känns det som!! Efteråt sa Mr B att så hoppar inte hästar som har ont, nej det är möjligt, men när jag longerade häromdagen var han halt på alla fyra i alla fall!!