måndag 24 februari 2014

Ponnyakuten? För lätt att skaffa häst?

I helgen plöjde jag igenom en hel rad med avsnitt av ponnyakuten. Jag blev ganska beklämd måste jag säga. Inte för själva programmet som sådant, för det var gulliga ungar som vill mycket och som försöker efter bästa förmåga. Det jag reagerade på är att det behövs en ponnyakut.

I första avsnittet ser man uttagningarna och min tanke var att "varför är det ingen som har hjälpt dom här ungarna innan?". Det är ju egentligen inte några direkt svåra problem dom kommer med? Det är helt vanliga små bump man stöter på när man håller på med hästar och dessa svårigheter borde en helt normal tränare hemma kunna hjälpa dom med, eller??

Nästa tanke som slår mig är att det kanske faktiskt ÄR så dåligt, med den grundläggande kunskapen ute på ridskolorna och i stallarna?? I så fall är det katastrof. Att en del barn och föräldrar inte reder ut det helt på egen hand förvånar mig inte, men det måste väl finnas hästfolk runtomkring dom som hade kunnat kunna gripa in, eller? Tar man kanske inte hjälp om det inte visas på tv? Jag frågar för att jag verkligen undrar?? Jag har tidigare skrivit om att det verkar som att mycket av den kunskap som man verkligen behöver när man håller på med hästar helt enkelt inte finns, ponnyakuten stärker detta antagande hos mig?

Vill gärna höra era funderingar och åsikter i ämnet!!

Är det för lätt att skaffa häst i dag??

8 kommentarer:

  1. Jag har ju jobbat/jobbar på ridskola och jag vill hävda att det delvis är en statusgrej. Det är högre status att rida för en privattränare en gång varannan vecka, en tränare som bara ser till ridningen, än att vara uppstallad på en ridskola och rida för ridskolans ridlärare som ser ekipaget i vardagen och kan hjälpa till med hantering, foderstat och så vidare. Det är också värt att tänka på att en utbildad ridlärare har MÅNGA fler utbildningsdagar än en c-tränare, till exempel. Jag har också varit med om föräldrar som byter tränare/ridlärare till sina barn för att tränaren är för ärlig och talar om vad som är problemet... De vill ha snabba lösningar eller någon som bara säger att allt är bra, inte jobba långsiktigt.

    SvaraRadera
  2. Det finns 2 sidor på varje mynt. Precis som "drakskatten" säger så finns möjligheten att problemet ligger hos hästägaren och i dess inställning till ridskola och sina tankar på sig själva. MEN jag vet även att det vimlar av ridskolor med fullständigt katastrofalt dålig personal. 1 hyfsad lärare och resten självlärda gamla elever och medlemmar som växt upp och hänger idag kvar som "lärare" trots att de egentligen inte kan ett skit om varken häst, utlärningspedagogik eller barn & ungdom.

    SvaraRadera
  3. Ja det är nog som ni säger båda två det är nog både högt och lågt där ute i hästvärlden! Drakskatten jag kan tänka mig att det inte är helt ovanligt att man gör som du säge byter tränare när det inte"passsar"! Det vet jag ju även vuxna människor som gör! Det finns säkert kunskap runtomkring men man väljer att inte tänka långsiktigt utan man vill hitta snabba lösningar, så i stället för att ta till sig råd så går man vidare!! Sedan är det nog även som Silverbjälke säger att det finns ridskolor som kanske inte har kvalificerad personal eller styrelser, som ju är personalens chefer som vägleda dom!!

    SvaraRadera
  4. Instämmer även jag, men bara delvis. Tror snarare att problemet ligger i att det är lättare att skaffa häst/ponny idag. När jag 16 år gammal köpte min första häst så var jag tredje yngst på hela ridklubben att ha egen häst. En ridklubb med 750 medlemmar. Idag ser det helt annorlunda ut... istället för att börja på ridskola, sköta ridskolehäst, privathäst och sedan kanske köpa egen så köps det egna hästar redan efter ett par år på ridskolan, trots okunniga föräldrar - vilket är det värsta tänkbara läget!
    Sedan stallas hästen/ponnyn upp på ett stall utanför ridskolan och det är nog där problemet blir som värst. Som alla vet så finns det inom alla sporter och hobbisar alltid en känsla av att "jag kan bäst" vilket resulterar i att man inte ber om hjälp, och dom som kanske kan och vill ge hjälp vågar inte alltid säga något då det oftast tas som kritik inom hästbranchen att någon frågar/ifrågasätter hur du fattar beslut... :( och OM man delger sig sina erfarenheter så tas det inte alltid på rätt sätt, inte ens fast dom kanske frågat och råden lyssnas inte på, tyvärr!
    Att man byter tränare så fort det blir jobbigt är inte heller ovanligt, lika ovanligt som att folk köper nya fina matchiga utrustningar när dom ska på träning/tävling fast dom kanske hellre borde lägga pengarna på just träningen istället - basic funkar ju i alla lägen - och tyvärr så är det alltför få tränare som påpekar att sadeln kanske inte ligger bra, eller att hästen är omusklad eller kanske skulle behöva byta hovslagare, foderstat, till och med ryttare!
    En första förutsättning för att hästen och ryttaren ska fungera ihop, ha roligt, utvecklas och få ut något av alltihopa är ju ändå att det är rätt häst till rätt ryttare! Kemin är ju det viktigaste av alltihop och tillsammans med ödmjukheten att ta reda på det man behöver veta så skapar det ju en bättre grund än ett dåligt utgångsläge gör!
    När man hör en kommentar på just Ponnyakuten under uttagningen av en av de ponnyer som kom med 2013 när den bockar hej vilt att "så gjorde den redan på provridningen" får en ju utsökt att tänka tanken att varför-köper-man-då-en-sån-ponny-till-sitt-barn-när-.jag-själv-inte-kan-nåt-om-det-här?
    Det finns alldeles för många barn som har alldeles för stora ponnisar, för heta ponnisar och för ouppfostrade ponnisar och för lite kunskap runt omkring sig, så ibland är det rent farligt och det värsta är att deras föräldrar inte alltid inser det :(. Ett barn ska för det första inte växa i sin häst, den ska växa ur och en erfaren ryttare kan ha en mindre erfaren häst, men en oerfaren ryttare ska ha definitivt ha en erfaren häst - det är väl ändå så basic man kan komma?
    Sen vad gällerjust Ponnyakuten så är det nog flertalet som söker bara för att det är TV och då letar man nog ibland fram alla fel man kan bara för att få chansen att söka... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. *Glömde att skriva att jag var 16 år gammal 1980 :)

      Radera
    2. Mycket tänkvärt i din kommentar som jag verkligen håller med dig om, man börjar i fel ände, där började jag med om jag skall vara helt ärlig, men det fanns kunnigt folk runtomkring och jag red på ridskola hela tiden. Fram för bra fostrande ridskolor där man först lär sig grunderna och sedan skaffar man egen häst!

      Radera
  5. Jag tror man måste uppgradera ridskolans status. Det måste bli hippt att LÄRA SIG RIDA. Inte som dag , att det häftiga är ha en egen hoppeponny att fräsa runt på, ha nyaste dyraste utrustningen till, och vinna rosetter med. Det är INTE främjande för ridsportens utveckling. Som det är nu går utvecklingen åt fel håll känns det ibland :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lobbar gärna för ridskolan!! Dessa är guld värda för sporten!!

      Radera