tisdag 7 januari 2014

Hästkunskap

Hej jag har en liten fråga till er där ute i stugorna!

Hur mycket häst kunde ni innan ni skaffade er första häst?
Hur tillägnade ni er den kunskapen?
Hur mycket anser ni att man ska kunna om hästar innan man skaffar en egen häst?

Själv kommer jag från en familj som inte är någon hästfamilj, dock hade min morfar lantbruk med djur och han i sin tur var uppväxt med arbetshästar som ung. Här fick jag mina första kunskaper om djur och hur man tog hand om dom, jag hade egna getter och en egen ko innan jag fick en häst och jag var runt djuren stora delar av min dag. Morfar hade nog de mest elementära kunskaper när det gällde hästar men hade gedigna kunskaper om andra djurslag. Så att vara runt djur var rätt självklart för mig när hästarna kom in i mitt liv. Sedan dess har jag ju lärt mig alltmer på vägen och om jag får säga det själv så har jag bra grundläggande kunskaper när det kommer till hantering av dessa djur. Men man kan alltid lära sig mer och man måste vara nyfiken och fråga, titta, prova och göra för att lära sig och bli bättre.

Min skola om hästar började på ridskolan där fick jag lära mig hur man tränsade och sadlade på riktigt, man hängde i stallet från det man kom hem från skolan tills det var dags att äta på kvällen. I stallet fanns det personer som man tittade på och som "kunde" häst. Ridskoleschefen var föredetta kavallerimilitär och  han i sin tur hade hängt med gamla hästkarlar sedan sina barnsben. Kunskapen om hästar, som den var då, fanns i väggarna.

Var man intresserad fick man ta större ansvar för hästarna och man blev kanske skötare eller fick på något annat sätt hjälpa till att ta hand om hantera dessa stora djur. Man lärde sig att man inte fick vara rädd, att man skulle vara bestämd och tydlig. Man lärde sig att se hur hästarna fungerade och betedde sig i olika situationer och hur man skulle hantera detta. Man fick ta in halm och hö och portionera upp foder, mocka och ta hand om blessyrer som hästarna fått. Vid kolikanfall fick man se hur hästarna betedde sig när det fick symtom och  vara med att hålla dom i rörelse och man fick vara med och vaka över dom. Man tittade på benen och såg dom konstiga ut så kom någon som kunde och säga vad det var det för fel och hur man skulle ta sig an detta. Man var som en fluga på väggen och lyssnade när veterinären var där. Man snappade upp det ena och det andra här och där bara för att man var omringad av människor som kunde häst. Man läste i böcker i teori och jämförde med verkligheten. Man träffade på många olika hästar och man fortsatte att lära sig om hältor, beteenden, hull, foder mm. Ofta i ett sammanhang av kunniga hästmänniskor eller i samråd med dom.

Men i dag känns det som att man går en helt annan väg och denna väg förefaller att leda en på avvägar när det gäller den grundläggande kunskapen om hästar och hästhantering. I dag skaffar man först häst och sedan lär man sig, förhoppningsvis på vägen. Tyvärr verkar inte alla göra det utan tror att bara  för att man lärt sig rida så har allt det andra kommit på köpet. Man kan inget om hantering av häst från marken, man kan inget om bemötandet av hästar, man tror att dom är stora gosiga gulledjur som man kan behandla som sådana. Efter ett tag tar hästen över och blir farlig. Man har ingen koll på elementär hästvård och man förstår inte att hästen är ett dynamiskt djur som påverkas mycket av sin omgivning och av hanterande. Nu börjar problemen dyka upp och då tar man förhoppningsvis tag i dom i stället för att från början ha lärt sig och på så sätt kunnat förhindra dom. Då tar man kanske hjälp av en kunnig person och så lär man sig på vägen och det är det inget fel, på bara man lär sig och utvecklar sin hästkunskap så att man på bästa sätt kan ta hand om sitt djur. Eller så tar man hjälp av en inte så kunnig person, eller en oseriös person som bara vill tjäna pengar på ens okunskap och man lär sig inte mer och blir inte en kunnigare hästmänniska. Här öppnar sig även en djungel av olika metoder som heter tjusig namn men som egentligen bara är god grundläggande hästkunskap och som man borde ha lärt sig långt innan man skaffade en egen häst att ta ansvar för.

Nu hinner jag inte skriva mer och det blev lite virrigt och jag kan nog utveckla detta inlägg mer längre fram.

8 kommentarer:

  1. Ahhhh, KUL!! här ska jag kika in och hälsa på. bra skrivet, en Camaro M från 06, haft länge? och du gillar Arnold och Elin. kul, de är både roliga trevliga och bra bägge två. tycker man springer på dem lite överallt och alltid lika glada.

    hopphästklubben me, hmm det var länge sen jag pratade med dem. är ingvar kvar där tro?

    skriv på, träna på, tävla på och glöm inte allt kul slit däremellan

    "silverbjälke"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen "silverbjälke" Kul att du gillade inlägget, din blogg fastnade jag för direkt då du tar upp mycket av det jag själv går och funderar på. Ska lägga till din blogg i min lista:)!

      Jag har haft mitt Camaro djur, även sedan han var 2,5 och har som glad amatör gjort allt själv med honom sedan dess. Tyvärr är han för tillfället inte igång då han är konvalecent. Men förhopppningsvis ska vi vara igång igen till våren med träning och tävling. / titti

      Radera
  2. Och jag lärde mig rida hos denna kvinna i Boden: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=4322476
    Mvh Vera

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon verkar vara en härlig människa precis en sådan man ska ha i sin närhet när man ska skolas in med hästar.

      Radera
  3. Ja hur mycket kunde man när man skaffade sig sin första häst? Jag kommer inte heller från någon hästfamilj och köpte min första egna häst i vuxen ålder (äger honom än).

    Om man kan tillräcklig eller inte beror nog mycket på hur villig man är att lära sig tror jag. För det där med att man aldrig blir färdiglärd när det kommer till hästar det stämmer absolut. Det viktigaste av allt är nog att man har bra folk runt sig som man kan se och lära av. Då kan man komma långt. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis Hisan, det är viljan det handlar om för alla är vi nybörjare i början. Men det finns många där ute som inte vill lära sig utan bara letar efter quick fix och förlitar sig helt på andras kunskap utan att ta till sig den själv.

      Radera
  4. Jag växte också upp på ridskolan och lärde mig genom att titta och ta efter. När jag var 15 hyrde mina föräldrar en ponny till mig, som jag fick ha som min egen. Vi stallade upp honom på ridskolan, så det fanns alltid någon kunnig att fråga. Tur både för mig och för ponnyn! Jag tror att det bästa sättet att lära sig hästkunskap är att umgås med hästar, många timmar, varje dag. Och det fina är ju att man aldrig blir fullärd :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är därför som det är så viktigt med ridskolor och deras verksamhet! En bra ridskola fostar bra hästmänniskor, förhoppningsvis. Visst är det tjusningen med detta, hästar mblir aldrig tråkiga och man kan alltid lära sig mer!!

      Radera