Dagarna går

Ännu en vecka är avklarad och en ny påbörjad. I torsdagas hoppade jag Metallic för Jacob. Vi har ju inte tränat på väldigt länge så det gick som det gick, jag fick studsa lite rumpa mot den fina fiberbottnen på Borelund. Enkelt  förklarat jag såg ett avstånd, sen försvann det och jag fantiserade ihop ett nytt som, ja, bara fanns i fantasin. Det hela resulterade i att Metallic inte hade en chans utan fick gör det bästa av situationen, eller det bästa hade varit att stanna, men Metallic vill ju så väl så han hoppade ändå. Lite så där käckt genom hindret med bommen vid bogen eller mellan benen någonstans. Bommen åkte iväg tio meter och jag hängde på halsen. Någonstans där fick Metallic nog av mig (han har min fulla förståelse för det) och vände med en kvick snärt på halsen så att jag stöp i backen.  

Om jag hade varit lite kvickare på benen hade nog ingen hunnit se det hela?? Efter det skärpte jag till mig och då gick det hyfsat bra på slutet. Eller bra och bra? Jag hann även under vår runda hoppa kombinationen med ett galoppsprång i stället för två och avstånden blev lite hipp som haver mellan varven. Men avslutningen på dom sista hindren blev bra i alla fall;)! Jag blev lite rädd efter att jag brakat genom det där hindret och flugit av därav ett galoppsprång i kombinationen!! Det finns ingen logik i min rädsla för jag trycker nog hellre av dom lite långt ifrån än att rida lite intill när jag blir osäker. Typ "anfall är bästa försvar ridning".  Hur som haver lite stel i ryggen är jag fortfarande men inget som en duktig kotknackare inte kan knacka loss.

I fredags fick Harry bara lulla runt  över lite bommar på lina i grimma och gå och äta gräs en stund. Sedan skulle Harry INTE lämna gräsplätten och gå hem. Han kan verkligen plantera sina fötter i marken när han vill. Men då brukar jag snurra runt honom några varv och sedan går han dit jag vill. Än så länge har han inte gjort så här vid ridning men några gånger när han ska ut ur boxen och när där finns hö kvar. Men, men på något sätt ska dom ju protestera de där ungdomarna!! En annan grej han börjat med är att han inte vill bli lindad. Jag satte på honom kyldamasker häromdagen och dom gillade han INTE, efter det är han ytterst skeptisk till lindorna. Men jag är alltid envisare än Harry så lindor blir det oavsett om han vill eller inte! Jag är i alla fall uppvärmd när jag ska rida!!

I övrigt är Harry en lite pärla och han börjar bli stadigare och stadigare för varje gång jag rider honom. Jag rider först en stund i paddocken och sedan rider jag ut en liten runda. Det verkar vara väldigt svårt att få med sig någon ut på en tur så då får vi ge oss iväg på egen hand men då vill jag att han ska vara lite rastad först. Det hade varit skönt att bara ge sig ut direkt men omgivningen är lite för farlig för ge sig iväg med en häst som är grön och inte rastad!