Vi har mycket grus på LCR, grushagar, grusbanor och grusvägar! Halva året är det dammigt och torrt och andra halvan är det vått och geggigt och så är det två veckor där i mellan som det är perfekt underlag överallt, varken för tort eller för vått. Med andra ord så är det riktigt bra där uppe ca 28 dagar av 365!! Varför jag står där, jag trivs och det är tidseffektivt att ha allt samlat på en enda plats, då får man ta sådant som damm och gegga!
Träningen i går var en sådan där träning då Knatten bara rusade omkring okontrollerat men hoppade ändå helt fantastiskt. Ponnyekipage delux skulle man kunna säga. Jag hade någon tanke om att det nog skulle gå bra att rida på vanligt bett utan martingal. Den tanken var så här i efterhand inte så genomtänkt skulle man kunna säga. Knatten var så lång, så lång och h..etes starkt. Dessutom hade han helt fritt spelrum med sin långa hals utan martingalen. Så med halsen på fel håll, rätt upp i luften med vilt gapande mun rusade han iväg lite planlöst där ute på banan med mig liggandes bakåt i sadeln medan jag fruktlöst försökte få stopp på honom!
Nu är det ju så att det känns helt rätt att bara dra i tyglarna fast det i själva verket är helt fel. Det som funkar bäst när han gör så här är att ta en förhållning lätta i handen och rida honom framåt i det i stället. Det vet jag ju så väl men ändå tar det några vändor innan jag verkligen gör det, lägger på skänkeln och försöka få honom in i handen i stället för att bara dra! Det är nog det fel jag gärna gör när jag rider lite hetsigare hästar jag glömmer bort att använda skänkeln.
När jag började rida så här så hoppade vi hindren av bara farten liksom, det kändes i och för sig hemskt okontrollerat på distansern eftersom han kändes så lång. Men det blev bra i slutändan då jag ändå vågade galoppera fast det inte kändes som om jag hade någon kontroll alls.
 |
| Foto:Ewa Levau |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar