Jakt på hästar i Knästorp!!

I går kväll stod jag och stekte bacon i lugnan ro när jag helt plötsligt får se hästar mitt ute i åkern utanför vårt hus. Min första tanke var att vilka idioter är det som rider mitt ute i säden, fast redan innan tankebubblan tagit form så inser jag att det är tre lösa hästar och naturligtvis är det Ture och hans kumpaner som är ute på vift!

Snabb som en vessla stänger jag av spisen och sätter stekpannan åt sidan, skyndar ut i hallen för att leta upp skor och något att eventuellt ta någon häst med. Allt jag hittar är Rassels koppel och  Bambis gamla sele (Bambi var vår stora hund som inte lever längre). Inte för att jag vet hur jag skulle sätta fast någon häst med den men som jag tänkte bättre det än ingeting. Dessutom hann jag även plocka till mig ett äpple ur fruktskålen på köksbänken på vägen ut  med tanken att locka till mig något av djuren med det.

När alla atiraljer väl var insamlade kastar jag och Mathea oss ut i fältet. Jag är nu iförd mina ljusblå landstingsbyxor (jag vet man får inte ta med dom), en urtvättad topp och ett par för stora vinterskor och eftersom jag lökade runt hemma bar jag inte heller någon BH så min stil var väldigt lös och ledigt där jag sprang genom sädesfältet skulle man väl kunna säga!

Eftersom fältet är kuperat så försvann ju hästarna omgående bakom kullen och inte ett spår syntes till av dom. På andra sidan fältet ligger en damm och ett bete där andra grannens hästar går. Dom såg vi däremot för dom rusade runt som galningar i sin hage. Alltså utgick jag ifrån att våra rymlingar nog var någonstans i närheten men dom syntes inte till. Området nere vid dammen och hagen är rätt så buskigt och trots att hästar är rätt så stora djur så är dom tydligen förunderligt bra på att gömma sig för dom var spårlöst försvunna. Jag irrar runt där nere vid dammen ett bra tag innan jag ser dom.

När jag kommer fram låter sig ponnyn fångas in omgående så att jag kan fästa Rassels koppel i grimman, vilken hon som tur var hade på sig. De andra två kreaturen var däremot utan grimmor och var inte alls intresserade av att fångas men håller sig trots allt i närheten av mig och ponnyn när vi börjar gå. Efter ett tag möter halva byn upp med grimmor och grimskaft. Jag har nu lyckats få på Ture hundselen om halsen så han är i alla fall delvis infångad. Det sista djuret irrar runt och försöker göra små flyktförsök lite hit och dit men ger till slut upp och får på sig en av grimmorna som nu finns på plats. Även Ture får på sig en grimma vilket nog var tur för jag vete katten hur länge jag skulle kunnat hålla kvar honom i hundselen.

Mathea har telefonkontakt med M då jag tänkte att det kunde vara bra med lite infångningshjälp om hon nu ändå var hemma och kände sig sysslolös. Även M bor i vår lilla, lilla by. M är i affären och förstår ingenting av vad samtalet egentligen handlar om eftersom min dotter osammanhängade förklarar att "boskapen är lös och vi jagar dom, kan du komma, jag har fått ett nytt nintendospel vet du hur det går till och nu är moster F här!"

Ingen hade fattat mycket av den harangen, men nu är M en rådig kvinna som är van att tolka vad både jag och min avkomma svamlar om så hon förstår att någon form av djur är löst och att hennes talanger kanske behövs så hon sätter sig på cyklen och kastar sig iväg till vår undsättning. När M väl är framme kommer vi hela menageriet på vägen i en lugn fin rad. Hästarna släpps oskadda in i hagen, barn tröstas, sambosar o mormödrar informeras om scenariot och jag går in och fortsätter steka bacon. Slutet gott allting gott!!