Jag har jobbat där nere både som funktionär i uppstallningen och som försäljare. Både roligt och jobbigt men jag vete katten om det är något jag vill göra om! När jag hade jobbat på den internationella uppstallningen sa jag att jag aldrig mer skulle göra om det. Jisses vad vissa ryttere är oförskämda och häsnynslösa. Vissa var så nog av sig själva så att hälften hade kunnat vara nog.
Jag hade bland annat ett trevligt möte med en av ryttarna från det tyska laget. Jag kommer inte ihåg vad han hette för i min värld var han som vem som helst. I hans värld var han nog guds gåva till mänskligheten för enligt honom gällde inte de regler som gällde för alla andra på tävlingsområdet. Visserligen var inte han den enda som inte höll sig till reglerna men han var den som jag råkade ut för.
Vi fick in uppgifter om att en av ryttarna från vår uppstallning longerade en hingst i grimma inne på stallområdet med de fasta boxarna. Longering var överhuvudtaget inte tillåtet där inne och i grimma på en hingst var det deffinitivt inte tillåtet. Trots tillsägelser att sluta, på grund av den höga olycksrisken detta medförde, så ignorerade han dessa och fortsatte. Detta upprepades mer än en gång under veckan.
Nu var det då min tur att gå och säga till honom, Jag gick dit och ställde mig en bit ifrån och bad honom vänlig men bestämt att sluta. När han behagar bevärdiga mig med sin uppmärksamhet så säger han nochalant att han bara ska longera färdigt. Jag påpekar att han måste sluta genast vilket han fullständigt ignorerar. När jag då går närmre för att visa att jag faktiskt menar allvar och att han ska stanna hästen så skickar han i stället ut hästen närmre mig. Samtidigt som jag då tar upp handen, en av ren reflex och backar skriker han åt mig att inte röra hans häst, vilket jag inte hade en tanke på att göra. Sedan vänder han glatt hingstrumpan mot mig och låter djuret backa upp mot mig. Där står jag med en hingsthäck 30 cm ifrån mitt ansikte vilket ju kändes så där! Jag blev så förvånad över denna fräckhet att jag blev helt stum. Jag retar mig än i dag på att jag inte kunde komma på något riktigt dräpande att säga. Han slutade i alla fall att longera och man får ju vara nöjd med det lilla här i livet. Jag var inte glad på jag gick därifrån
Förutom denna incident så var jag även djupt imponerad av hur man så lättvindigt skitade ner runt omkring sig. Både hästskötere och ryttare verkade inte ha några som helst betänkligheter att skräpa ner. Har man ett papper eller något annat i handen man inte vill ha, ja då slänger man det rakt upp och ner där man står, fast det står en soptunna en halvmeter bort. Det är ju någon annan som plockar upp det sen, det vill säga någon annan som jobbar gratis i uppstallningen. Jag har fått lära mig att man slänger saker i soporna eller i en papperskorg men det kanske man inte gör när man åker omkring med hästar i miljonklassen, då behöver man kanske inte bevärdiga sig med sådana världsliga ting?
Eller det här med att tömma gödselkärran i kontainern, behöver man köra uppför en höjd som är mer än fem centimeter så är det alldeles för jobbigt. Då är det mycket lättare att bara tömma precis där man står, att det sedan är långt utanför kontainern, ja det gör ju då rakt ingenting. Att det efter ett tag ligger skit och spån lång väg ut på gångarna det är en värdslig sak eftersom även detta körs bort av någon som arbetar som volontär utan någon betalning. Dessa volontärer kan man även titta föraktfullt ned på, det gör inget för vi som jobbar där är ju tacksamma bara för att vi vistas i närheten av dessa storheter till hästar och ryttare! Not!
Nu ska jag inte dra alla över en kam, det fanns dom som var trevliga och vänliga också, men det kändes som om dom var få och tyvärr inte kunde uppväga för de andra som var mindre trevliga. Ja det vara några av mina erfarenheter från Falsterbo bakom kulisserna./ Bitter Titti:)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar