Det är det här som kan hända när jag tränat för en tränare jag inte brukar träna för, jag analyserar min ridning alltför mycket när jag rider och glömmer därför att rida. Låter det vettigt? Jag blir förvirrad helt enkelt och rider mindre på känsla och mer på teknik. Jag tror inte att min styrka som ryttare är den tekniska biten, jag rider nog bättre på känslan än på teknik. Givetvis behöver man den tekniska biten också men jag kan inte vara teknisk och rida bra samtidigt. Tekniken får jag nöta in för att sedan rida på känslan av den, eller något?
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Jag vet bara att jag rider som allra bäst när jag inte tänker alls utan bara rider. Dom bästa rundorna jag har haft har jag gått ut ifrån med känslan av att jag red som i en dröm, en overklighetskänsla på något sätt, det låter hur flummigt som helst. Dom rundor som jag verkligen har varit missnöjd med är dom rundor där jag tänker, tänker , tänker att jag ska göra så rät så rätt, så rätt och där jag är väldigt medveten om hur jag sitter, hur jag rider, vilken väg jag ska ta och hur jag ska rida an mot hindren för att sedan vara väl medveten om att jag gör precis tvärtom det jag tänker att jag ska göra eftersom jag tänker så mycket att jag glömmer själva agerandet i ridandet? Ok det här var en djupsinnig analys, den släpper jag nu och går vidare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar