Uteritt

Jag var riktigt stolt över mig själv i dag! Jag bestämde redan igår att jag skulle rida ut i dag och när jag gick upp i morse var vädret på topp! När jag sedan väl kom iväg till stallet var vädret i botten, med ett envist litet duggregn och en envis liten skånsk blåst. Jag tänkte att det slutar nog regna tills jag ska rida och så jag gjorde i ordning allt väldigt långsamt för att ge solen en chans. Nu tog tyvärr solen inte chansen utan duggregnet fortsatte. Inne i  mitt huvud dividerade mitt bekväma jag med mig om andra alternativ till uteritten medan mitt goda och seriösa jag sa att man kan minsann rida ute i alla väder! Sällan vinner den snusförnuftiga sidan av mig utan den bekväma, slöa och slappa brukar gå vinnande ur kampen. Men inte i dag inte, mitt seriösa alterego tog fullständigt över och red ut med mig och Knatten i skitvädret!

En riktigt trevlig tur dessutom, Knatten var så himla fin och duktig i dag med, hans forna dåliga beteende vid uteritter är för tillfället som bortblåst. Han lunkade glatt fram som en gammal vagnsmärr i skritt och han galopperade i fin och samlad galoppp utefter grusvägarna. Han stod fint och stilla när ett litet barn klappade honom på mulen och han skyggade inte för något på hela turen!! Jag passade på att träna på att rida rakt fram och få honom att gå rak i kroppen. Det går bättre och bättre måste jag säga. Galoppombyten passade vi också på att trixa med samt tempoväxlingar i trav. Regnet var inte så farligt och jag tror till och med att det slutade att regna en stund. Jag var mycket nöjd med både mig själv och russet efteråt faktiskt!

Om ni inte har förstått det innan så är jag en ganska bekväm person av mig. Jag skulle ALDRIG kunna stå i ett stall utan ridhus och vara tvungen att rida ute i alla väder! Då hade jag varit en av de personer som ansåg att hästen kunde vila sig i form vid dåligt väder. En period fick jag för mig att jag skulle cykla till stallet, det slutade jag med efter ca en vecka, alldeles för jobbigt. Det är uppförsbacke hela vägen i ca 8 km eller något, galet jobbigt för en bekväm person som jag. M bor i samma lilla by som jag och hon cyklar varje dag!! Men så är hon också av ett helt annat skrot och korn.

Inte för att jag inte är målmedveten för det är jag nog, jag försöker bara ta lite genvägar här och där för att nå mina mål och arbetar utifrån minsta motståndets lag. Inte för att jag tillhör den lataste delen av befolkningen, för jag kan jobba stenhårt och jag tar mig ganska långt men jag överanstränger mig inte om jag inte behöver! Lite för bekväm heltenkelt. Det enda nyårslöfte jag faktiskt har hållit någonsin är det där jag för några år sedan lovade att jag aldrig mer skulle köpa ett träningskort till gym, för det har jag inte gjort heller:)!

En som verkligen är bekväm av sig!!